Om en vecka har jag tid hos barnmorskan för att dra ut sprialen.
Det börjar kännas mer och mer verkligt nu och vi börjar prata om namn på framtida småsyskon till våra barn.
Jag längtar mer och mer.
Samtidigt vet jag att jag måste går ner i vikt först och därför fortsätter jag kämpa med viktväktarna efter några veckors platå.
Bara tanken på att det nästa år vid den här tiden kan vara nära förlossningen är en svindlande tanke.
Ett till barn.
Kan vi verkligen ha en sådan tur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar