22/8-2011 klockan 18.33, 17 dagar över tiden föddes Stella efter igångsättning av förlossningen.
4012g tung, 52cm lång.
Allt har gått bra och vi är nu hemma och vilar upp oss.
Bilder och förlossningsberättelse finns att läsa på den andra bloggen - HÄR.
onsdag 24 augusti 2011
fredag 19 augusti 2011
Överburenhetskontroll, dag +15
Då blir det överburenhetskontroll i morgon.
+15, då har man enligt konstens alla regler gått över tiden, på riktigt.
Enligt statistiken föder 98 % av alla gravida före vecka 42 är över.
Trevligt att vara en av de där 2 % som inte gör det.
Överburenhetskontroll innebär undersökning av barnmorska och läkare på förlossningen där ctg-övervakning registreras, yttre palpation av bebis (oj så kliniskt det blev), vagnial undersökning, ultraljud för att viktuppskatta och kontrollera fostervattenmängd samt flöde i navelsträng.
Planering av fortsättning, ev igångsättning.
Det jag är mest rädd för är att vi i morgon får göra denna kontroll och sen måste åka hem och avvakta, igen. Vänta tills måndag för igångsättning. Vänta, vänta och vänta.
Jag vet inte om jag klarar av det psykiskt.
Samtidigt vet jag ju att det bästa vore om förlossningen startade av sig självt. Men jag känner min kropp och efter två graviditeter vet jag att den här inte kommer starta spontant.
Fråga mig inte hur jag kan veta det, men så är det bara.
Vilket medför en annan oro över att det är någonting som är fel. Att bebis inte mår bra eller att det är någonting annat som är tokigt eftersom förlossningen inte kommer igång.
Ju längre tid som går desto mer ökar oron för att grodan ska må sämre, bli undernärd eller jättestor beroende på moderkakans funktion.
Och listan kan göras längre än så.
Samtidigt som jag känner mig besviken på min egen kropp. Lurad på något sätt. Här har jag gått och väntat på att vattnet ska gå, eller att värkarna ska börja. Och så händer precis ingenting. Som att kroppen sviker.
Dom här två veckorna har lätt varit jobbigare än hela graviditeten sammanlagt.
Att jag sedan bara vill avskärma mig från allt och alla gör inte det hela bättre. Vill och orkar inte svara i telefon, på sms, mail. Vill vara i fred och inte göra någonting.
Det jag vill mest av allt nu är att få träffa vår bebis. Att få igång förlossningen.
Jag önskar och hoppas så hårt på att vi får träffa en vänlig läkare i morgon som tycker att det går bra att göra
en hinnsprängning på en lördag.
Som inte tycker att vi ska vänta ännu längre.
Och att bebis är här innan helgen är slut. Och att allt ska gå bra. Det viktigaste av allt, givetvis.
+15, då har man enligt konstens alla regler gått över tiden, på riktigt.
Enligt statistiken föder 98 % av alla gravida före vecka 42 är över.
Trevligt att vara en av de där 2 % som inte gör det.
Överburenhetskontroll innebär undersökning av barnmorska och läkare på förlossningen där ctg-övervakning registreras, yttre palpation av bebis (oj så kliniskt det blev), vagnial undersökning, ultraljud för att viktuppskatta och kontrollera fostervattenmängd samt flöde i navelsträng.
Planering av fortsättning, ev igångsättning.
Det jag är mest rädd för är att vi i morgon får göra denna kontroll och sen måste åka hem och avvakta, igen. Vänta tills måndag för igångsättning. Vänta, vänta och vänta.
Jag vet inte om jag klarar av det psykiskt.
Samtidigt vet jag ju att det bästa vore om förlossningen startade av sig självt. Men jag känner min kropp och efter två graviditeter vet jag att den här inte kommer starta spontant.
Fråga mig inte hur jag kan veta det, men så är det bara.
Vilket medför en annan oro över att det är någonting som är fel. Att bebis inte mår bra eller att det är någonting annat som är tokigt eftersom förlossningen inte kommer igång.
Ju längre tid som går desto mer ökar oron för att grodan ska må sämre, bli undernärd eller jättestor beroende på moderkakans funktion.
Och listan kan göras längre än så.
Samtidigt som jag känner mig besviken på min egen kropp. Lurad på något sätt. Här har jag gått och väntat på att vattnet ska gå, eller att värkarna ska börja. Och så händer precis ingenting. Som att kroppen sviker.
Dom här två veckorna har lätt varit jobbigare än hela graviditeten sammanlagt.
Att jag sedan bara vill avskärma mig från allt och alla gör inte det hela bättre. Vill och orkar inte svara i telefon, på sms, mail. Vill vara i fred och inte göra någonting.
Det jag vill mest av allt nu är att få träffa vår bebis. Att få igång förlossningen.
Jag önskar och hoppas så hårt på att vi får träffa en vänlig läkare i morgon som tycker att det går bra att göra
en hinnsprängning på en lördag.
Som inte tycker att vi ska vänta ännu längre.
Och att bebis är här innan helgen är slut. Och att allt ska gå bra. Det viktigaste av allt, givetvis.
onsdag 17 augusti 2011
Inget är som väntans tider, eller?
+12.
Usch vad jag börjar känna mig tjatig. Upp till en vecka över tiden kändes helt rimligt och normalt. Nu känns det helt annorlunda. Även om jag vet att det är normalt att gå 2 veckor över tiden. Det ligger ju inom dom där +/- 2 veckorna mellan v. 38-42. Det vet jag ju.
Men det är en sak att veta om det och en annan att uppleva det. Det är ju bara två veckor. 14 ynka dagar. Men den tiden av väntan är svår att beskriva om man inte har upplevt det.
Hur som helst. Igår gjorde min barnmorska en hinnsvepning. Inte alls behagligt kan jag säga.
Men vad gör man inte.
Än så länge resultatlöst så om inget hänt fram till i morgon em ska jag ringa förlossningen eftersom mina fullgångna 42 veckor är på lördag.
Nu trodde barnmorskan att eftersom jag var öppen 2 cm och livmoderhalsen var mjuk att det skulle gå bra att få igång förlossningen antingen genom oxytocindropp eller genom att ta hål på hinnorna så att förlossningen kommer igång, om det nu inte startar av sig självt.
Man ska vara med om allt. Konstaterade hon också. En lång första förlossning med sugklocka som avslut, en supersnabb, smidig förlossning som var över på 1 timme och så nummer tre då.
Då har jag provat alla varianter.
Barnmorskan uppskattade grodan till ca 4 kg och kallade också bebisen för honom.
Nu får vi som om det är rätt :)
Väntan blir lite mer uthärdlig nu när jag faktiskt vet att jag inte kan gå över tiden en vecka till och att det bara rör sig om dagar nu och att innan helgen är över så har vi (förhoppningsvis, jag hoppas ju givetvis att allt ska gå bra) grodan här.
Det är det jag får fokusera på nu. Även om jag psykiskt känner mig bättre till mods efter barnmorskebesöket än innan.
Inget är som väntans tider.
Usch vad jag börjar känna mig tjatig. Upp till en vecka över tiden kändes helt rimligt och normalt. Nu känns det helt annorlunda. Även om jag vet att det är normalt att gå 2 veckor över tiden. Det ligger ju inom dom där +/- 2 veckorna mellan v. 38-42. Det vet jag ju.
Men det är en sak att veta om det och en annan att uppleva det. Det är ju bara två veckor. 14 ynka dagar. Men den tiden av väntan är svår att beskriva om man inte har upplevt det.
Hur som helst. Igår gjorde min barnmorska en hinnsvepning. Inte alls behagligt kan jag säga.
Men vad gör man inte.
Än så länge resultatlöst så om inget hänt fram till i morgon em ska jag ringa förlossningen eftersom mina fullgångna 42 veckor är på lördag.
Nu trodde barnmorskan att eftersom jag var öppen 2 cm och livmoderhalsen var mjuk att det skulle gå bra att få igång förlossningen antingen genom oxytocindropp eller genom att ta hål på hinnorna så att förlossningen kommer igång, om det nu inte startar av sig självt.
Man ska vara med om allt. Konstaterade hon också. En lång första förlossning med sugklocka som avslut, en supersnabb, smidig förlossning som var över på 1 timme och så nummer tre då.
Då har jag provat alla varianter.
Barnmorskan uppskattade grodan till ca 4 kg och kallade också bebisen för honom.
Nu får vi som om det är rätt :)
Väntan blir lite mer uthärdlig nu när jag faktiskt vet att jag inte kan gå över tiden en vecka till och att det bara rör sig om dagar nu och att innan helgen är över så har vi (förhoppningsvis, jag hoppas ju givetvis att allt ska gå bra) grodan här.
Det är det jag får fokusera på nu. Även om jag psykiskt känner mig bättre till mods efter barnmorskebesöket än innan.
Inget är som väntans tider.
måndag 15 augusti 2011
+10
v.41+3.
Nix, här händer det absolut ingenting.
Det verkar inte bättre än att det går mot igångsättning.
Vi får se i morgon när det är dags för barnmorskebesök igen.
Nu är det inte roligt längre.
Nix, här händer det absolut ingenting.
Det verkar inte bättre än att det går mot igångsättning.
Vi får se i morgon när det är dags för barnmorskebesök igen.
Nu är det inte roligt längre.
fredag 12 augusti 2011
+7
Idag är det bf +7 och 41 fullgångna veckor.
Imorgon kliver vi in i v. 42.
Jag känner att jag snart får äta upp mina ord om att det går så himla bra allting.
Visst, fysiskt är det inte tyngre. Det är inte det. Jag sover bra och magen sitter ju där den suttit nu i flera månader.
Men mentalt börjar jag tappa energi och ork. Jag skulle helst vilja ligga i sängen med täcket över huvudet och slippa göra någonting. Slippa laga mat, leka, hitta på saker, städa, fixa och dona, handla. Allt det där.
Jag vill mest bara vara i fred och känner att irritationen ligger väldigt nära till hands.
Barnen känner det också. Och ju mer de försöker göra mig på bra humör desto mer trött och irriterad blir jag.
Det krävs en enorm mental ansträngning för att inte tappa humöret med dem just nu.
En del beror säkert på att F kör nattpassmaraton och har bara jobbat nätter sen han började förra veckan. Nätterna går bra. Men de oändligt långa dagarna själv med barnen och magen sliter.
Jag börjar tro att den här förlossningen inte kommer starta spontant utan att det kommer gå så långt som till igångsättning.
På tisdag är det kontroll på mvc, en tid jag hade hoppats slippa skriva upp i kalendern men som nu närmar sig väldigt fort.
Då blir det samtal med barnmorskan, och om ingen bebis kommit då, är det bf +11 och v.41+4, vilket innebär förlossningsbesök också, för att prata vidare om hur vi vill/ska göra.
Elias är ju förvisso född +9 dagar över tiden så egentligen är det väl inte så mycket att hetsa upp sig över. Bebisar kommer ju när de är färdiga.
Men nu är väntan dryg.
Imorgon kliver vi in i v. 42.
Jag känner att jag snart får äta upp mina ord om att det går så himla bra allting.
Visst, fysiskt är det inte tyngre. Det är inte det. Jag sover bra och magen sitter ju där den suttit nu i flera månader.
Men mentalt börjar jag tappa energi och ork. Jag skulle helst vilja ligga i sängen med täcket över huvudet och slippa göra någonting. Slippa laga mat, leka, hitta på saker, städa, fixa och dona, handla. Allt det där.
Jag vill mest bara vara i fred och känner att irritationen ligger väldigt nära till hands.
Barnen känner det också. Och ju mer de försöker göra mig på bra humör desto mer trött och irriterad blir jag.
Det krävs en enorm mental ansträngning för att inte tappa humöret med dem just nu.
En del beror säkert på att F kör nattpassmaraton och har bara jobbat nätter sen han började förra veckan. Nätterna går bra. Men de oändligt långa dagarna själv med barnen och magen sliter.
Jag börjar tro att den här förlossningen inte kommer starta spontant utan att det kommer gå så långt som till igångsättning.
På tisdag är det kontroll på mvc, en tid jag hade hoppats slippa skriva upp i kalendern men som nu närmar sig väldigt fort.
Då blir det samtal med barnmorskan, och om ingen bebis kommit då, är det bf +11 och v.41+4, vilket innebär förlossningsbesök också, för att prata vidare om hur vi vill/ska göra.
Elias är ju förvisso född +9 dagar över tiden så egentligen är det väl inte så mycket att hetsa upp sig över. Bebisar kommer ju när de är färdiga.
Men nu är väntan dryg.
onsdag 10 augusti 2011
+5
Nej ingen bebis ännu. Någon trivs väldigt bra i magen och visar inget intresse alls av att födas just nu.
F har börjat jobba igen och just nu förbereder jag mig inför ett nattpassmaraton, dvs han börjar jobba natt i natt och kör så hela helgen.
Det är inget konstigt egentligen men just nu när tålamodet inte ligger på topp förbereder jag mig mentalt för att vara själv med barnen.
Vi har lite nya filmer hemma att titta på vilket behövs nu när vädret är uruselt.
Magen har sjunkit ner en hel del nu. Grodan bökar på som vanligt i magen i alla fall med "rumpviftningar" och sparkar runt med fötterna som en galning.
Nästa vecka har vi tid hos mvc igen.
Hoppas bara att förlossningen kommer igång av sig självt. Med Elias drog dom ju på med värkstimulerande dropp eftersom fostervattenmängden var så liten i magen och att värkarbetet hade hållit på intensivt i 12 timmar utan att någonting hände. Värkstimulerande dropp är ingen höjdare eftersom det gör det onda ondare. Men så fick jag ju EDA'n också och den är ju verkligen guds gåva om det är för jobbigt för den tog verkligen bort all smärta. Nu var den ju så effektiv på mig att den tog bort allting, dvs jag fick aldrig några krystvärkar så Elias var inte långt ifrån att plockas ut med akut snitt.
Det minns jag väldigt tydligt när den solbrända barnmorskan på nattpasset kliver in med en läkare i beiga chinos och en pikétröja som var randig i färgerna gul, röd och grön och säger med bestämd röst: NU måste bebisen ut (ctg-remsan hade då övervakats av läkare ett tag på grund av varierande hjärfrekvens), vi gör ett försök med sugklocka och fungerar inte det blir det snitt.
Plötsligt var det mycket folk i förlossningsrummet, jag fick byta säng och så förberedde man för alla eventualiteter.
Nu gick det bra med sugklocka. Plus ett gäng som hängde på magen och tryckte ut Elias.
3 minuter tog det för att vara exakt. Första trycksänkningen är noterad 00.56 och 00.59 är han född.
Då upplevde jag det inte dramatiskt, jag var för trött helt enkelt. Men med Moa hade jag bestämt mig för att inte ta någon EDA vad som än hände eftersom jag ville föda själv hela vägen. Och det gick ju bra.
Äsch, ingen idé att spekulera i hur det kommer att bli. Bara det startar naturligt.
Fysiskt är det inte något sämre med mig. Det är inte tyngre nu än för några veckor sedan. Jag sover faktiskt bättre nu.
Så jag pallar med att vara gravid en vecka till.
Men det är ju annat med tajmingen, inskolning på 6-års och skolstart. Simskolestart och fotbollsträningar som börjar. Ridskolan.
Diskussionen om Elias boende som jag skjutit upp på tiden som måste tas tag i ganska omgående.
F's guddotters födelsedag, tandläkarbesök.
Allt det där som fungerar fint när vi båda är lediga men som ligger lite i riskzonen nu eftersom F jobbar och jag är solo.
Ja, ja. Världsliga saker, jag vet. Men lite måste man ju få gnälla över :)
I morgon firar jag och maken 9 år tillsammans (igen). I år är det 17 år sedan vi blev tillsammans första gången.
Det blir inget särskilt firande i morgon men nästa år ska det firas ordentligt istället!
F har börjat jobba igen och just nu förbereder jag mig inför ett nattpassmaraton, dvs han börjar jobba natt i natt och kör så hela helgen.
Det är inget konstigt egentligen men just nu när tålamodet inte ligger på topp förbereder jag mig mentalt för att vara själv med barnen.
Vi har lite nya filmer hemma att titta på vilket behövs nu när vädret är uruselt.
Magen har sjunkit ner en hel del nu. Grodan bökar på som vanligt i magen i alla fall med "rumpviftningar" och sparkar runt med fötterna som en galning.
Nästa vecka har vi tid hos mvc igen.
Hoppas bara att förlossningen kommer igång av sig självt. Med Elias drog dom ju på med värkstimulerande dropp eftersom fostervattenmängden var så liten i magen och att värkarbetet hade hållit på intensivt i 12 timmar utan att någonting hände. Värkstimulerande dropp är ingen höjdare eftersom det gör det onda ondare. Men så fick jag ju EDA'n också och den är ju verkligen guds gåva om det är för jobbigt för den tog verkligen bort all smärta. Nu var den ju så effektiv på mig att den tog bort allting, dvs jag fick aldrig några krystvärkar så Elias var inte långt ifrån att plockas ut med akut snitt.
Det minns jag väldigt tydligt när den solbrända barnmorskan på nattpasset kliver in med en läkare i beiga chinos och en pikétröja som var randig i färgerna gul, röd och grön och säger med bestämd röst: NU måste bebisen ut (ctg-remsan hade då övervakats av läkare ett tag på grund av varierande hjärfrekvens), vi gör ett försök med sugklocka och fungerar inte det blir det snitt.
Plötsligt var det mycket folk i förlossningsrummet, jag fick byta säng och så förberedde man för alla eventualiteter.
Nu gick det bra med sugklocka. Plus ett gäng som hängde på magen och tryckte ut Elias.
3 minuter tog det för att vara exakt. Första trycksänkningen är noterad 00.56 och 00.59 är han född.
Då upplevde jag det inte dramatiskt, jag var för trött helt enkelt. Men med Moa hade jag bestämt mig för att inte ta någon EDA vad som än hände eftersom jag ville föda själv hela vägen. Och det gick ju bra.
Äsch, ingen idé att spekulera i hur det kommer att bli. Bara det startar naturligt.
Fysiskt är det inte något sämre med mig. Det är inte tyngre nu än för några veckor sedan. Jag sover faktiskt bättre nu.
Så jag pallar med att vara gravid en vecka till.
Men det är ju annat med tajmingen, inskolning på 6-års och skolstart. Simskolestart och fotbollsträningar som börjar. Ridskolan.
Diskussionen om Elias boende som jag skjutit upp på tiden som måste tas tag i ganska omgående.
F's guddotters födelsedag, tandläkarbesök.
Allt det där som fungerar fint när vi båda är lediga men som ligger lite i riskzonen nu eftersom F jobbar och jag är solo.
Ja, ja. Världsliga saker, jag vet. Men lite måste man ju få gnälla över :)
I morgon firar jag och maken 9 år tillsammans (igen). I år är det 17 år sedan vi blev tillsammans första gången.
Det blir inget särskilt firande i morgon men nästa år ska det firas ordentligt istället!
söndag 7 augusti 2011
Skitväder
Har det varit idag. Mannen jobbar kväll och är sen ledig i 2 dagar igen! Skönt!
Dagen idag har ägnats åt städning och bak. Jag har även testat våra brandvarnare så att vi vet att dom funkar, det kan man göra om man glömmer bort att man steker kyckling och fläkten inte är på.
Så mycket gravid är jag just nu att en guldfisks korttidsminne skulle klassas som ett fenomenalt långtidsminne i jämförelse med mitt.
Det trycker på fruktansvärt mycket neråt i magen idag. Förhoppningsvis ett tecken på att grodan börjar fundera på att göra sig redo för att födas. Kanske håller h*n på att fixera sig ändå, den där sista centimetern. Man vet aldrig.
Hur som helst så känns det som om h*n kommer att ramla ut av sig självt just nu, vilket inte är en helt behaglig känsla kan jag upplysa er om.
Läste i min mammapraktika idag och det var på samma sätt med Moa innan förlossningen, detta tryck neråt och värk i ländryggen.
Kanske kan det bli bebis nästa vecka ändå. Nu går det bra och jag är inte less eller klättrar på väggarna eller så här hemma men jag skulle tycka att det var lite smidigt om vi slapp vara på förlossningen när Moa ska skolas in på 6-års.
Nu har vi ju mormor, tack och lov, så det kommer ju lösa sig ändå. Men skolstarten är en sådan stor milstolpe så den vill jag ju helst inte missa. Nya kläder, ny rygga, glugg mellan framtänderna, en massa spänning och så måste det ju fotas en massa också!
Och jag kanske inte behöver missa den heller. Bebis kan ju mycket väl ligga kvar i magen 17 augusti.
Vi har dragit igång en ny vadslagningstävling om datum för förlossning här hemma. Eftersom ingen gissade rätt i första omgången.
8/8, 16/8 och 21/8 har vi som nya datum. Ja, ja. Om jag får komma med en modest önskan så hoppar jag ju helst över 21/8.
Dagen idag har ägnats åt städning och bak. Jag har även testat våra brandvarnare så att vi vet att dom funkar, det kan man göra om man glömmer bort att man steker kyckling och fläkten inte är på.
Så mycket gravid är jag just nu att en guldfisks korttidsminne skulle klassas som ett fenomenalt långtidsminne i jämförelse med mitt.
Det trycker på fruktansvärt mycket neråt i magen idag. Förhoppningsvis ett tecken på att grodan börjar fundera på att göra sig redo för att födas. Kanske håller h*n på att fixera sig ändå, den där sista centimetern. Man vet aldrig.
Hur som helst så känns det som om h*n kommer att ramla ut av sig självt just nu, vilket inte är en helt behaglig känsla kan jag upplysa er om.
Läste i min mammapraktika idag och det var på samma sätt med Moa innan förlossningen, detta tryck neråt och värk i ländryggen.
Kanske kan det bli bebis nästa vecka ändå. Nu går det bra och jag är inte less eller klättrar på väggarna eller så här hemma men jag skulle tycka att det var lite smidigt om vi slapp vara på förlossningen när Moa ska skolas in på 6-års.
Nu har vi ju mormor, tack och lov, så det kommer ju lösa sig ändå. Men skolstarten är en sådan stor milstolpe så den vill jag ju helst inte missa. Nya kläder, ny rygga, glugg mellan framtänderna, en massa spänning och så måste det ju fotas en massa också!
Och jag kanske inte behöver missa den heller. Bebis kan ju mycket väl ligga kvar i magen 17 augusti.
Vi har dragit igång en ny vadslagningstävling om datum för förlossning här hemma. Eftersom ingen gissade rätt i första omgången.
8/8, 16/8 och 21/8 har vi som nya datum. Ja, ja. Om jag får komma med en modest önskan så hoppar jag ju helst över 21/8.
fredag 5 augusti 2011
5 augusti
Kanske beror det på att jag sov fruktansvärt dåligt i natt pga att jag mådde så illa att jag trodde jag hade åkt på magsjuka.
Kanske beror det på att maken börjar jobba idag efter 4 veckors härlig ledighet.
Kanske beror det på att det idag är oerhört fuktigt ute och att jag känner mig som en kamin.
Eller så beror det på att katterna dragit ut två gånger så mycket kattsand som vanligt i hallen.
Vad vet jag.
Men just idag känner jag mig provocerad av If's gravidapplikation som påstår att det är 0 dagar kvar till förlossning.
Kanske beror det på att maken börjar jobba idag efter 4 veckors härlig ledighet.
Kanske beror det på att det idag är oerhört fuktigt ute och att jag känner mig som en kamin.
Eller så beror det på att katterna dragit ut två gånger så mycket kattsand som vanligt i hallen.
Vad vet jag.
Men just idag känner jag mig provocerad av If's gravidapplikation som påstår att det är 0 dagar kvar till förlossning.
onsdag 3 augusti 2011
2 dagar kvar till bf
Och så får vi se när grodan är redo för att födas. Det är ett väldigt tryck nedåt i magen nu och vissa gånger känns det som om h*n håller på att ramla ut helt enkelt.
Vi känner os redo. Det mesta är förberett men vi är lugnare och mer coola den här gången och vet att allting inte behöver vara på plats när bebisen föds.
Men lite är klart i alla fall.
Vagn: tvättad och står redo i hallen.
Spjälsäng: inköpt, ej ihopmonterad
Lakan/täcke: tvättade
Barnkläder: en liten garderob inköpt och tvättad
Skötbädd: Iordninggjord
Babysitter: ej inköpt, planeras inhandlas efter bebisen är född
Bärsele: ej inköpt, kommer ej att köpa heller då vi knappt använde den vi hade med Moa och som vi gav bort.
Amningspump: måste inhandlas snarast! Avent Isis är överlägset bäst och jag avråder alla från att köpa tortyrredskapet från apoteket som drar sönder brösten. Avent Isis har jag använt med både Elias och Moa är i särklass bäst och värd alla sina pengar (600:-). Att man dessutom kan förvara och frysa/kyla mjölken direkt i flaskorna är ytterligare ett plus. Din bästa vän när mjölken rinner till och spränger brösten.
Blöjor/våtservetter mm: finns.
Bilbarnstol: sprillans ny från försäkringsbolaget IF står och väntar på att få användas.
Jo vi känner oss redo. Färdigflyttade och klara. Buskar och träd på gräsmattan är urgallrade och trädgårdsavfallet stoppade i plastsäckar och ska hämtas av hyresvärden. Sånt hinner man inte med när man har bebis.
Altanen damsugen och fönsterblecken avtorkade. Hemmet storstädat och dammat och torkat överallt. Sängkläder bytta. Möbler dammsugna. Toaletter skurade.
Tja, vi är redo. Som sagt. Nu väntar vi bara på att grodan också ska bli redo. MVC besök i morgon. Hoppas barnmorskan ska kunna uppskatta hur stor grodan är, det gjorde hon med Moa och då gissade hon på runt 4kg och det visade sig vara mitt i prick.
Vi känner os redo. Det mesta är förberett men vi är lugnare och mer coola den här gången och vet att allting inte behöver vara på plats när bebisen föds.
Men lite är klart i alla fall.
Vagn: tvättad och står redo i hallen.
Spjälsäng: inköpt, ej ihopmonterad
Lakan/täcke: tvättade
Barnkläder: en liten garderob inköpt och tvättad
Skötbädd: Iordninggjord
Babysitter: ej inköpt, planeras inhandlas efter bebisen är född
Bärsele: ej inköpt, kommer ej att köpa heller då vi knappt använde den vi hade med Moa och som vi gav bort.
Amningspump: måste inhandlas snarast! Avent Isis är överlägset bäst och jag avråder alla från att köpa tortyrredskapet från apoteket som drar sönder brösten. Avent Isis har jag använt med både Elias och Moa är i särklass bäst och värd alla sina pengar (600:-). Att man dessutom kan förvara och frysa/kyla mjölken direkt i flaskorna är ytterligare ett plus. Din bästa vän när mjölken rinner till och spränger brösten.
Blöjor/våtservetter mm: finns.
Bilbarnstol: sprillans ny från försäkringsbolaget IF står och väntar på att få användas.
Jo vi känner oss redo. Färdigflyttade och klara. Buskar och träd på gräsmattan är urgallrade och trädgårdsavfallet stoppade i plastsäckar och ska hämtas av hyresvärden. Sånt hinner man inte med när man har bebis.
Altanen damsugen och fönsterblecken avtorkade. Hemmet storstädat och dammat och torkat överallt. Sängkläder bytta. Möbler dammsugna. Toaletter skurade.
Tja, vi är redo. Som sagt. Nu väntar vi bara på att grodan också ska bli redo. MVC besök i morgon. Hoppas barnmorskan ska kunna uppskatta hur stor grodan är, det gjorde hon med Moa och då gissade hon på runt 4kg och det visade sig vara mitt i prick.
lördag 30 juli 2011
6 dagar kvar till bf - v.40
Idag välkomnar jag det något svalare vädret.
Resten av familjen sover fortfarande. Snart är det slut med det. Just nu så sover jag nog runt 10 timmar per dygn. Övriga medlemmar ibland ännu fler. Till och med katterna sover fortfarande.
Idag är det 6 dagar kvar fram till beräknat datum. Men det kan lika gärna vara 16. Eller 20. Att vänta känns överkomligt. Det är mest det att jag vill veta när grodan ska komma.
Och det går ju inte att räkna ut heller. Jag har ju fött i v.42 och 41 tidigare så kanske blir det v. 40 den här gången? Ingen förutom grodan vet det.
Vi har en egen liten gissningstävling här hemma så vi får väl se vem som kommer närmast datumet grodan sedan föds på.
Ryggen börjar göra mer ont nu. Men jag är glad över att det är så här pass långt in i graviditeten så det är inget att klaga på egentligen. Foglossningen försvann ju som i ett trollslag så fort jag slutade jobba och varvade ner. Fantastiskt!
I går kom mamma hem från Stockholm och hade kläder med sig till grodan från geggamoja. En superskön body och en tröja i ekologisk bomull! Känns redan som om de kommer bli favoritplagg. Bodyn är tvättad och kommer följa med i väskan till bb :)
Resten av familjen sover fortfarande. Snart är det slut med det. Just nu så sover jag nog runt 10 timmar per dygn. Övriga medlemmar ibland ännu fler. Till och med katterna sover fortfarande.
Idag är det 6 dagar kvar fram till beräknat datum. Men det kan lika gärna vara 16. Eller 20. Att vänta känns överkomligt. Det är mest det att jag vill veta när grodan ska komma.
Och det går ju inte att räkna ut heller. Jag har ju fött i v.42 och 41 tidigare så kanske blir det v. 40 den här gången? Ingen förutom grodan vet det.
Vi har en egen liten gissningstävling här hemma så vi får väl se vem som kommer närmast datumet grodan sedan föds på.
Ryggen börjar göra mer ont nu. Men jag är glad över att det är så här pass långt in i graviditeten så det är inget att klaga på egentligen. Foglossningen försvann ju som i ett trollslag så fort jag slutade jobba och varvade ner. Fantastiskt!
I går kom mamma hem från Stockholm och hade kläder med sig till grodan från geggamoja. En superskön body och en tröja i ekologisk bomull! Känns redan som om de kommer bli favoritplagg. Bodyn är tvättad och kommer följa med i väskan till bb :)
tisdag 26 juli 2011
V.39
Tiden just nu stavas V.Ä.N.T.A.N
Jag har blivit mycket tröttare fort och sover länge på förmiddagarna. Men vilan behövs, säger alla, inför förlossningen.
Jag har också samlat på mig mycket vätska, speciellt i händer och fötter.
Men jag är inte less ändå. Försöker passa på att njuta varje dag.
Det är 10 dagar kvar till beräknat datum nu. Sen kan vi ju lägga på 10 dagar till om det vill sig så.
Men vi är nyfikna på grodan, och längtar tokmycket! Vi säger lillebror och är nog inställda på att det är just en lillebror i magen den här gången.
Grodan har lugnat ner sig nu och stökar inte lika mycket som tidigare, kvällstid och nattetid är vakentimmar nu, som det brukar vara när bebisarna är nyfödda.
Jag säger det igen. Tiden har gått så fort. Det är helt ofattbart egentligen. 23 november är ju inte så länge sedan. Då graviditetstestet blev positivt.
Då när augusti kändes så avlägset. Nu är vi här.
Jag har blivit mycket tröttare fort och sover länge på förmiddagarna. Men vilan behövs, säger alla, inför förlossningen.
Jag har också samlat på mig mycket vätska, speciellt i händer och fötter.
Men jag är inte less ändå. Försöker passa på att njuta varje dag.
Det är 10 dagar kvar till beräknat datum nu. Sen kan vi ju lägga på 10 dagar till om det vill sig så.
Men vi är nyfikna på grodan, och längtar tokmycket! Vi säger lillebror och är nog inställda på att det är just en lillebror i magen den här gången.
Grodan har lugnat ner sig nu och stökar inte lika mycket som tidigare, kvällstid och nattetid är vakentimmar nu, som det brukar vara när bebisarna är nyfödda.
Jag säger det igen. Tiden har gått så fort. Det är helt ofattbart egentligen. 23 november är ju inte så länge sedan. Då graviditetstestet blev positivt.
Då när augusti kändes så avlägset. Nu är vi här.
torsdag 21 juli 2011
V.38 snart slut
Besök hos barnmorskan igår. Allt bara finfint med mig och bebis.
Bebis är så gott som fixerad nu så allt som återstår nu är att vänta :)
Vi har inhandlat lite bebiskläder men har en hel del kvar att handla.
Bilbarnstolen har kommit och står splitterny och inplastad, redo att användas.
Det känns väldigt overkligt att det snart kommer bo en liten bebis hos oss.
Skötbord är så gott som klart men det känns surrealistiskt att titta på blöjpaketen och tvättlapparna, ska vi verkligen få en till liten?
Det är så spännande att få träffa den lilla som bor i magen! Jag längtar massor.
Hur konstigt det än låter så ser jag fram emot förlossningen, undrar så hur det kommer att bli den här gången.
Jämförde lite med Moas graviditet och har kommit fram till att jag den här gången har haft lägre blodtryck och hb-värde. Hjärtfrekvensen har legat ungefär lika, lite högre nu mot slutet än vad Moa hade.
Symfusmått har varit ungefär lika med någon centimeters diff någon vecka.
Grodan har varit väldigt rörlig i magen sista tio veckorna, precis som Moa var med massor av stök och bök.
Hemma plockar vi vidare med allt. Vi är så gott som i iordning men behöver införskaffa lite mer förvaringsmöbler allt eftersom.
Vi trivs allihopa och har känt oss hemma från dag 1.
Bebis är så gott som fixerad nu så allt som återstår nu är att vänta :)
Vi har inhandlat lite bebiskläder men har en hel del kvar att handla.
Bilbarnstolen har kommit och står splitterny och inplastad, redo att användas.
Det känns väldigt overkligt att det snart kommer bo en liten bebis hos oss.
Skötbord är så gott som klart men det känns surrealistiskt att titta på blöjpaketen och tvättlapparna, ska vi verkligen få en till liten?
Det är så spännande att få träffa den lilla som bor i magen! Jag längtar massor.
Hur konstigt det än låter så ser jag fram emot förlossningen, undrar så hur det kommer att bli den här gången.
Jämförde lite med Moas graviditet och har kommit fram till att jag den här gången har haft lägre blodtryck och hb-värde. Hjärtfrekvensen har legat ungefär lika, lite högre nu mot slutet än vad Moa hade.
Symfusmått har varit ungefär lika med någon centimeters diff någon vecka.
Grodan har varit väldigt rörlig i magen sista tio veckorna, precis som Moa var med massor av stök och bök.
Hemma plockar vi vidare med allt. Vi är så gott som i iordning men behöver införskaffa lite mer förvaringsmöbler allt eftersom.
Vi trivs allihopa och har känt oss hemma från dag 1.
fredag 15 juli 2011
Hejdå v. 37 och välkommen v. 38
V. 37 spelar sin sista dag idag och imorgon välkomnar vi v. 38.
Grodan rör sig mindre i magen nu, vilket är naturligt mot slutet. H*n bökar fortfarande mycket på kvällarna men småbuffar bara dagtid.
Jag funderar över hur förlossningen kommer att bli. Om det blir som med Moa eller mer som med Elias.
Om jag kan klara mig hela vägen utan smärtlindring som med Moa eller om det behövs en EDA som med Elias.
Om vattnet går först eller om det börjar med värkar.
Om vi åker hem efter 6 timmar eller stannar kvar en natt.
Jag är inte rädd. Eller orolig. Med två barn i bagaget så vet jag att jag kan föda barn. Däremot kan jag bli orolig över att det ska vara fullt på förlossningen när det är dags eftersom vi har en liten förlossningsavdelning här i Västerås.
Eller att det blir ett urakut snitt.
Hur som helst ska det bli spännande! Och alla längtar efter bebisen nu!
Grodan rör sig mindre i magen nu, vilket är naturligt mot slutet. H*n bökar fortfarande mycket på kvällarna men småbuffar bara dagtid.
Jag funderar över hur förlossningen kommer att bli. Om det blir som med Moa eller mer som med Elias.
Om jag kan klara mig hela vägen utan smärtlindring som med Moa eller om det behövs en EDA som med Elias.
Om vattnet går först eller om det börjar med värkar.
Om vi åker hem efter 6 timmar eller stannar kvar en natt.
Jag är inte rädd. Eller orolig. Med två barn i bagaget så vet jag att jag kan föda barn. Däremot kan jag bli orolig över att det ska vara fullt på förlossningen när det är dags eftersom vi har en liten förlossningsavdelning här i Västerås.
Eller att det blir ett urakut snitt.
Hur som helst ska det bli spännande! Och alla längtar efter bebisen nu!
onsdag 13 juli 2011
Moa 6 år!
Idag fyller världens bästa storasyskon 6-år!
Det firas naturligtvis med presenter och jordgubbstårta!
Grattis älskade storasyster på Din dag!!
Det firas naturligtvis med presenter och jordgubbstårta!
Grattis älskade storasyster på Din dag!!
tisdag 12 juli 2011
Piggare
Jag är mycket piggare på kvällarna nu.
Sover bättre när jag sover och är inte så trött när jag vaknar.
Kroppen håller på att ställa in sig på nattvak, amningstider och mycket vakentid. Jag tror det i alla fall.
Grodan är alltid vaken på kvällarna och stökar.
Igår tittade vi på Foo Fighters live från London via itunes. F konstaterade att grodan sparkade och levde om mer till de lugnare låtarna. Fast det kan ju också vara så att h*n sover bättre till de rockigare varianterna :)
I morgon fyller världens bästa Moa 6 år.
Efter det är det fritt fram. Nu längtar vi allihopa!
Sover bättre när jag sover och är inte så trött när jag vaknar.
Kroppen håller på att ställa in sig på nattvak, amningstider och mycket vakentid. Jag tror det i alla fall.
Grodan är alltid vaken på kvällarna och stökar.
Igår tittade vi på Foo Fighters live från London via itunes. F konstaterade att grodan sparkade och levde om mer till de lugnare låtarna. Fast det kan ju också vara så att h*n sover bättre till de rockigare varianterna :)
I morgon fyller världens bästa Moa 6 år.
Efter det är det fritt fram. Nu längtar vi allihopa!
söndag 10 juli 2011
Vecka 37 - nu väntan
Nu är det bara väntan kvar. Bebisen är ju klar nu och förlossningen kan starta från och med den här veckan.
Men, det kan dröja upp till v.42 också. Det vet jag ju.
Försöker räkna enligt min egen logik och Elias är född i vecka 41+1. Alltså i v. 42. 9 dagar "över" tiden. Gillar egentligen inte det där med "över" tiden, de som gnäller när det har gått 1-2 dagar efter beräknat datum och så säger man att man går på övertid. Allt mellan v. 38-42 är ju normalt egentligen. Före v. 38 är man född för tidigt och efter v. 42 har man verkligen gått över. Men då har man nog fått en liten felberäkning med i processen, kanske.
Ja, ja. Hur som helst är det drygt, det tycker ju jag med. Eftersom man är så inställd på just det där datumet och känner sig väldigt klar med graviditeten då. Men hur som helst.
Elias är född 9 dagar efter beräknat datum. Moa är född i v. 40+5. Så Elias 9 dagar "över" och Moa 5 dagar "över".
Jag räknar och tänker att jag gick 4 dagar mindre "över" tiden med Moa än Elias. Om jag går 4 dagar mindre "över" tiden med grodan så hamnar vi på 6 augusti. Det är en lördag. En bra dag att födas på. Elias är född på ett jämnt datum, Moa ett udda. Alla barnen kommer vara födda på ojämna år. 01, 05 och 11.
Fast jag vet ju att det där inte säger någonting om något. Grodan kan komma precis när som helst. Allt från idag till 20 augusti, typ.
Jag läser i min gamla mammapraktika och inser ju att jag mådde betydligt sämre hela graviditeten med Moa än nu. Visst är jag stor men jag känner mig ändå lättare, tycker inte att saker och ting är för jobbiga och nu kan jag sova bra på nätterna.
Orkar leka och busa med Moa och har packat ner och packat upp alla våra saker i flytten.
Jag njuter av att vara gravid och har gjort det hela den här graviditeten. Vi är överens om att vi är nöjda med barn nu (även om man aldrig ska säga aldrig) så jag har sagt till mig själv att njuta från dag 1.
Så att vara gravid i 3 v till känns inte som något jobbigt.
Men vi är nyfikna på vem som bor i magen. Jag är mer övertygad om att det är en pojke igen nu, som från början. Jag hade en liten period då jag inte kunde säga varken eller men nu tror jag på en liten kille igen! Ska bli otroligt spännande att se vem som kommer till oss!
Och likheterna med Moa rent utseendemässigt.
Jag tycker ju Elias och Moa är lika till sättet. Mer lika än vad Moa och Linn är. Men det kanske beror på att de har delat livmoder också.
Nu väntar poolen! Det är en varm sommar iår!
Men, det kan dröja upp till v.42 också. Det vet jag ju.
Försöker räkna enligt min egen logik och Elias är född i vecka 41+1. Alltså i v. 42. 9 dagar "över" tiden. Gillar egentligen inte det där med "över" tiden, de som gnäller när det har gått 1-2 dagar efter beräknat datum och så säger man att man går på övertid. Allt mellan v. 38-42 är ju normalt egentligen. Före v. 38 är man född för tidigt och efter v. 42 har man verkligen gått över. Men då har man nog fått en liten felberäkning med i processen, kanske.
Ja, ja. Hur som helst är det drygt, det tycker ju jag med. Eftersom man är så inställd på just det där datumet och känner sig väldigt klar med graviditeten då. Men hur som helst.
Elias är född 9 dagar efter beräknat datum. Moa är född i v. 40+5. Så Elias 9 dagar "över" och Moa 5 dagar "över".
Jag räknar och tänker att jag gick 4 dagar mindre "över" tiden med Moa än Elias. Om jag går 4 dagar mindre "över" tiden med grodan så hamnar vi på 6 augusti. Det är en lördag. En bra dag att födas på. Elias är född på ett jämnt datum, Moa ett udda. Alla barnen kommer vara födda på ojämna år. 01, 05 och 11.
Fast jag vet ju att det där inte säger någonting om något. Grodan kan komma precis när som helst. Allt från idag till 20 augusti, typ.
Jag läser i min gamla mammapraktika och inser ju att jag mådde betydligt sämre hela graviditeten med Moa än nu. Visst är jag stor men jag känner mig ändå lättare, tycker inte att saker och ting är för jobbiga och nu kan jag sova bra på nätterna.
Orkar leka och busa med Moa och har packat ner och packat upp alla våra saker i flytten.
Jag njuter av att vara gravid och har gjort det hela den här graviditeten. Vi är överens om att vi är nöjda med barn nu (även om man aldrig ska säga aldrig) så jag har sagt till mig själv att njuta från dag 1.
Så att vara gravid i 3 v till känns inte som något jobbigt.
Men vi är nyfikna på vem som bor i magen. Jag är mer övertygad om att det är en pojke igen nu, som från början. Jag hade en liten period då jag inte kunde säga varken eller men nu tror jag på en liten kille igen! Ska bli otroligt spännande att se vem som kommer till oss!
Och likheterna med Moa rent utseendemässigt.
Jag tycker ju Elias och Moa är lika till sättet. Mer lika än vad Moa och Linn är. Men det kanske beror på att de har delat livmoder också.
Nu väntar poolen! Det är en varm sommar iår!
onsdag 6 juli 2011
V.36 - nedräkning pågår
Vecka 36 nu. Nu börjar nedräkningen på allvar.
Besök hos barnmorskan idag.
Urinprov u.a
Bltr: 116/86
Puls: 103
Huvud: Rörligt till ruckbart. Huvudet har trängt ner ytterligare sedan sist sa barnmorskan.
Hjärtfrekvens: 140
Inget blodtrycksfall idag, skönt!
Det enda som är jobbigt nu är att hitta en bra position att sova i. Är förbannat svårt. Bebis gillar inte att jag ligger på höger sida och att ligga på rygg är uteslutet.
Men, men. Så kort tid kvar nu att det bara är att gilla läget. Vi har köpt nya fåtöljer och soffa (blocket is the shit när det kommer till bra beg.saker!) som det går utmärkt att sitta och sova i.
Vi har också flyttat nu! Så härligt att äntligen vara på plats. Fantastiskt att kliva upp på morgonen och inta sin morgonkaffe på altanen! Dessutom har vi inte söderläge längre så vi kan vistas utomhus från morgon till kväll. Helt underbart. Vi har förmiddagssol på baksidan vilket är perfekt. Nu är det ju inte direkt skuggläge på eftermiddagen men vi slipper direkt solljus in i vardagsrum och matplats.
Barnen älskar huset och har roat sig med att springa upp och ner för trappan, ibland behövs inte mycket leksaker :)
Elias har fått en 120cm säng och sover som en prins.
Nu ska vi hinna komma i ordning helt och hållet tills bebisen kommer.
30 dagar kvar bara! Otroligt! Nu längtar jag massor!
Besök hos barnmorskan idag.
Urinprov u.a
Bltr: 116/86
Puls: 103
Huvud: Rörligt till ruckbart. Huvudet har trängt ner ytterligare sedan sist sa barnmorskan.
Hjärtfrekvens: 140
Inget blodtrycksfall idag, skönt!
Det enda som är jobbigt nu är att hitta en bra position att sova i. Är förbannat svårt. Bebis gillar inte att jag ligger på höger sida och att ligga på rygg är uteslutet.
Men, men. Så kort tid kvar nu att det bara är att gilla läget. Vi har köpt nya fåtöljer och soffa (blocket is the shit när det kommer till bra beg.saker!) som det går utmärkt att sitta och sova i.
Vi har också flyttat nu! Så härligt att äntligen vara på plats. Fantastiskt att kliva upp på morgonen och inta sin morgonkaffe på altanen! Dessutom har vi inte söderläge längre så vi kan vistas utomhus från morgon till kväll. Helt underbart. Vi har förmiddagssol på baksidan vilket är perfekt. Nu är det ju inte direkt skuggläge på eftermiddagen men vi slipper direkt solljus in i vardagsrum och matplats.
Barnen älskar huset och har roat sig med att springa upp och ner för trappan, ibland behövs inte mycket leksaker :)
Elias har fått en 120cm säng och sover som en prins.
Nu ska vi hinna komma i ordning helt och hållet tills bebisen kommer.
30 dagar kvar bara! Otroligt! Nu längtar jag massor!
torsdag 30 juni 2011
V.35 - 36 dagar kvar
Vecka 35 börjar gå mot sitt slut. Vi flyttar och står i som värst nu.
Magen växer. Hur den ser ut kan man se här.
Besök hos barnmorskan igår visade efter mycket klämmandes på magen att bebis ligger med huvudet neråt. Skönt!! Då behöver vi inte gå igenom spec.mvc och ev. vändningsförsök och planerade snitt.
Proverna som togs igår var helt u.a (som vi skriver på sjukhusvis, dvs utan anmärkning) vilket innebär noll havandeskapsförgiftning.
Jag fick ett rejält blodtrycksfall när barnmorskan klämde på magen medan jag låg på rygg och försvann en liten stund. Men kvicknade till när jag blev vänd på vänster sida.
Hjärtfrekvens på grodan = 138.
Vågen visar 12kg plus och jag hoppas det stannar där. Vissa dagar -2kg så mellan 10 och 12 kg beroende på hur mycket vätska jag har i kroppen alltså.
Nu har grodan namn också. Vi har förstahandsalternativ till både flick- och pojknamn och ett alternativ till varje också.
Så nu återstår det att se om grodan är en "N" eller en "L". Vilken det blir visar sig så fort grodan är född!
Magen växer. Hur den ser ut kan man se här.
Besök hos barnmorskan igår visade efter mycket klämmandes på magen att bebis ligger med huvudet neråt. Skönt!! Då behöver vi inte gå igenom spec.mvc och ev. vändningsförsök och planerade snitt.
Proverna som togs igår var helt u.a (som vi skriver på sjukhusvis, dvs utan anmärkning) vilket innebär noll havandeskapsförgiftning.
Jag fick ett rejält blodtrycksfall när barnmorskan klämde på magen medan jag låg på rygg och försvann en liten stund. Men kvicknade till när jag blev vänd på vänster sida.
Hjärtfrekvens på grodan = 138.
Vågen visar 12kg plus och jag hoppas det stannar där. Vissa dagar -2kg så mellan 10 och 12 kg beroende på hur mycket vätska jag har i kroppen alltså.
Nu har grodan namn också. Vi har förstahandsalternativ till både flick- och pojknamn och ett alternativ till varje också.
Så nu återstår det att se om grodan är en "N" eller en "L". Vilken det blir visar sig så fort grodan är född!
onsdag 22 juni 2011
V.34 Extrakontroll på mvc och uppochner bebis
Idag har jag varit på extrakontroll på mvc pga av högt blodtryck förra besöket. Det har jag haft med både Elias och Moa och det man kontrollerar är att jag inte får havandeskapsförgiftning.
Blodtrycket var bättre idag och urinprovet var ok. Ny kontroll nästa vecka igen. Min barnmorska vill vara noggrann och det är det bara att vara tacksam över. Det kan gå fort med havandeskapsförgiftningar och risken finns att utveckla sk hellp-syndrom så nu blir det besök 1 gång i veckan istället för varannan.
Bebis ligger inte riktigt som h*n ska i magen. Det är svårt att känna riktigt. Både min mvc barnmorska och en väninna som är barnmorska har känt på bebisen och kan inte med säkerhet säga att bebisen ligger med huvudet nedåt. Det verkar som om rumpan ligger neråt just nu.
Eftersom jag är gravid i v. 34 nu så får bebisen ligga så ett litet tag till, nästa vecka ska min mvc barnmorska känna igen och om bebisen fortfarande ligger med rumpan neråt eller om det inte går att avgöra säkert hur positionen är så blir det besök hos specialistmödravården och ultraljud.
Om bebisen ligger i säte erbjuds vändningsförsök, vilket jag redan sagt ifrån. Rutinen här är att man snittar sätesbebisar eftersom vändningsförsöken ofta är förenat med viss risk samt att sannolikheten är mycket stor att bebisen ändå vänder tillbaka efteråt.
Så vi får väl se vad som händer. Bebis kan ju mycket väl ligga med huvudet ner också. H*n är inte stor, ca dryga 2kg uppskattade min barnmorska vikten till idag.
Och med tanke på att bebisen ökar med 100g i veckan från och med nu så behöver h*n all den tid i magen som den kan få.
Men vi mår bra allihopa. Det börjar närma sig nu. Om en vecka flyttar vi. Jag har varit hemma i snart en månad och förstår inte var tiden tar vägen.
Blodtrycket var bättre idag och urinprovet var ok. Ny kontroll nästa vecka igen. Min barnmorska vill vara noggrann och det är det bara att vara tacksam över. Det kan gå fort med havandeskapsförgiftningar och risken finns att utveckla sk hellp-syndrom så nu blir det besök 1 gång i veckan istället för varannan.
Bebis ligger inte riktigt som h*n ska i magen. Det är svårt att känna riktigt. Både min mvc barnmorska och en väninna som är barnmorska har känt på bebisen och kan inte med säkerhet säga att bebisen ligger med huvudet nedåt. Det verkar som om rumpan ligger neråt just nu.
Eftersom jag är gravid i v. 34 nu så får bebisen ligga så ett litet tag till, nästa vecka ska min mvc barnmorska känna igen och om bebisen fortfarande ligger med rumpan neråt eller om det inte går att avgöra säkert hur positionen är så blir det besök hos specialistmödravården och ultraljud.
Om bebisen ligger i säte erbjuds vändningsförsök, vilket jag redan sagt ifrån. Rutinen här är att man snittar sätesbebisar eftersom vändningsförsöken ofta är förenat med viss risk samt att sannolikheten är mycket stor att bebisen ändå vänder tillbaka efteråt.
Så vi får väl se vad som händer. Bebis kan ju mycket väl ligga med huvudet ner också. H*n är inte stor, ca dryga 2kg uppskattade min barnmorska vikten till idag.
Och med tanke på att bebisen ökar med 100g i veckan från och med nu så behöver h*n all den tid i magen som den kan få.
Men vi mår bra allihopa. Det börjar närma sig nu. Om en vecka flyttar vi. Jag har varit hemma i snart en månad och förstår inte var tiden tar vägen.
onsdag 15 juni 2011
V. 33
Besök på mvc idag. Jag klarar inte av att ligga långa stunder på rygg längre pga av att livmodern trycker på det venösa återflödet till hjärtat. Det märktes tydligt idag då jag var nära att tuppa av. Det har jag gjort förut. Ryggläge i kombination med att barnmorskan klämmer på livmodern och känner på bebisen är inte en höjdare. Livmodern växer som den ska efter sin egen kurva.
Blodtrycket var högre idag så jag ska mäta en extra gång nästa vecka och lämna urinprov, detta gör man för att hålla koll på ev. proteinläckage vilket kan tyda på havandeskapsförgiftning. Precis lika dant har det varit med både Elias och Moa. Extrakoll på blodtrycket och urinprovsinlämning en gång i veckan. Men man ska vara noggrann givetvis.
Hjärtfrekvens ca 130. Bebis sov som vanligt idag vid besöket.
Blodtrycket var högre idag så jag ska mäta en extra gång nästa vecka och lämna urinprov, detta gör man för att hålla koll på ev. proteinläckage vilket kan tyda på havandeskapsförgiftning. Precis lika dant har det varit med både Elias och Moa. Extrakoll på blodtrycket och urinprovsinlämning en gång i veckan. Men man ska vara noggrann givetvis.
Hjärtfrekvens ca 130. Bebis sov som vanligt idag vid besöket.
 |
| Moa och magen v. 33. Det växer och frodas där inne. Bebis har intagit position med huvudet neråt och rumpan precis vid mitt högra revben. Den lilla rumpan syns väldigt tydligt mellan varven då bebis gymnastiserar i den trånga livmodern. Jag gläds åt det svalare vädret som vi har just nu. Moa över på sin roll som storasyster och pratar och sjunger för lillasyskon i magen. Hon vill göra väldigt mycket nu för att hjälpa till, vi får väl se hur roligt hon kommer tycka att det är sedan när bebis väl är född. |
onsdag 8 juni 2011
V.32
Vi har högsommarvärme nu!
Helgen har varit fantastisk och igår var det dryga 29 grader varmt när klockan var 20.00
Jag börjar bli svullen om fötter, anklar och ben nu. Hoppas bara att jag inte samlar på mig lika mycket vätska som med Moa med tanke på att det är två månader kvar tills beräknat datum.
+10kg visar vågen. Så långt är det lika som med Moa. Men med all vätska som jag drog på mig då ökade vikten på med +7kg alldeles på slutspurten och det har jag ingen lust med.
Stödstrumpor är för varmt när det är nära 30 grader ute men benen i högläge är det som gälle hemma.
Grodan i magen är livlig och bökar runt trots att det är trångt inne i livmodern nu. Sparkarna känns så starkt nu att jag hoppar till ibland.
Jag funderar på förlossningen och undrar hur den kommer bli. Med både Elias och Moa har förlossningen startat med vattenavgång. Kommer det bli lika dant nu?
Med Moa gick allt så fort. Förmodligen supereffektivt värkarbete eftersom hon är född på bara en timme. När vi kom in till förlossningen var jag öppen 7 cm och allting var ändå helt hanterbart. Visst gör det så in i h-vete ont att föda barn. Men det var ändå hanterbart. Undrar om det kommer vara det nu också. Man vet ju aldrig.
Nytt är ju även att man vill att alla kvinnor som har normalförlossningar ska åka hem redan efter 6 timmar. Jag är inte den som vill vara kvar på bb men jag vet ju hur in i norden trött kroppen är efteråt. Jag vet att jag kände mig hur pigg som helst direkt efter Moas förlossning. Fotografierna säger någonting annat.
Magen växer och blir större och större. Nu är det svårt att knyta skor vilket innebär att jag hasar runt i foppatofflor.
Det är svårt att hitta sköna kläder. H&M är i princip de enda som har mammakläder här i stan men just nu är utbudet lika med noll.
Vad är det med klädtillverkare som tror att höggravida kvinnor vill strutta runt i hotpants eller kjolar som slutar vid ljumskarna.
Jaja, värdsliga problem. Men ändå nog så stora i denna värme.
I övrigt är allt bara bra. Vi längtar allihopa efter lillasyster/lillebror och det känns otroligt att tiden gått så här fort.
Nu ska vi bara klara av flytten sen så kan vi börja handla lite mer åt lillasyskon!
Helgen har varit fantastisk och igår var det dryga 29 grader varmt när klockan var 20.00
Jag börjar bli svullen om fötter, anklar och ben nu. Hoppas bara att jag inte samlar på mig lika mycket vätska som med Moa med tanke på att det är två månader kvar tills beräknat datum.
+10kg visar vågen. Så långt är det lika som med Moa. Men med all vätska som jag drog på mig då ökade vikten på med +7kg alldeles på slutspurten och det har jag ingen lust med.
Stödstrumpor är för varmt när det är nära 30 grader ute men benen i högläge är det som gälle hemma.
Grodan i magen är livlig och bökar runt trots att det är trångt inne i livmodern nu. Sparkarna känns så starkt nu att jag hoppar till ibland.
Jag funderar på förlossningen och undrar hur den kommer bli. Med både Elias och Moa har förlossningen startat med vattenavgång. Kommer det bli lika dant nu?
Med Moa gick allt så fort. Förmodligen supereffektivt värkarbete eftersom hon är född på bara en timme. När vi kom in till förlossningen var jag öppen 7 cm och allting var ändå helt hanterbart. Visst gör det så in i h-vete ont att föda barn. Men det var ändå hanterbart. Undrar om det kommer vara det nu också. Man vet ju aldrig.
Nytt är ju även att man vill att alla kvinnor som har normalförlossningar ska åka hem redan efter 6 timmar. Jag är inte den som vill vara kvar på bb men jag vet ju hur in i norden trött kroppen är efteråt. Jag vet att jag kände mig hur pigg som helst direkt efter Moas förlossning. Fotografierna säger någonting annat.
Magen växer och blir större och större. Nu är det svårt att knyta skor vilket innebär att jag hasar runt i foppatofflor.
Det är svårt att hitta sköna kläder. H&M är i princip de enda som har mammakläder här i stan men just nu är utbudet lika med noll.
Vad är det med klädtillverkare som tror att höggravida kvinnor vill strutta runt i hotpants eller kjolar som slutar vid ljumskarna.
Jaja, värdsliga problem. Men ändå nog så stora i denna värme.
I övrigt är allt bara bra. Vi längtar allihopa efter lillasyster/lillebror och det känns otroligt att tiden gått så här fort.
Nu ska vi bara klara av flytten sen så kan vi börja handla lite mer åt lillasyskon!
onsdag 1 juni 2011
Vecka 31
Nu är det officiellt sommar!
I går gjorde jag sista arbetspasset för en lång, lång tid.
Det känns mycket skönt! Jag har mentalt lämnat mitt jobb under hela vintern/våren så den där ångesten jag trodde att jag skulle känna infann sig aldrig.
Nu är det 2 månader kvar tills grodan kommer. Kollegorna hade vadslagning på jobbet igår om grodan är en tjej eller kille. Endast en kollega tror som jag på en pojke övriga gissar på en tjej med vikt ifrån 3200g till 4500g.
I helgen övade barnen sin syskonroll när vi var barnvakt till kusin Alvar. Barnen var jätteduktiga!
Idag ska jag kolla om mitt bälte har kommit. Hoppas det för foglossningen blir värre och värre och vissa dagar gör det så ont att jag knappt kan gå. Andra dagar är dock jättebra så det varierar väldigt mycket.
Bebis är nu ca 40 cm lång från huvud till tår och väger runt 1.8 kg. Nu ska bebis växa på sig mer, hjärtat är inne i slutspurten på sin tillväxt och lungorna fortsätter att utvecklas.
I går gjorde jag sista arbetspasset för en lång, lång tid.
Det känns mycket skönt! Jag har mentalt lämnat mitt jobb under hela vintern/våren så den där ångesten jag trodde att jag skulle känna infann sig aldrig.
Nu är det 2 månader kvar tills grodan kommer. Kollegorna hade vadslagning på jobbet igår om grodan är en tjej eller kille. Endast en kollega tror som jag på en pojke övriga gissar på en tjej med vikt ifrån 3200g till 4500g.
I helgen övade barnen sin syskonroll när vi var barnvakt till kusin Alvar. Barnen var jätteduktiga!
Idag ska jag kolla om mitt bälte har kommit. Hoppas det för foglossningen blir värre och värre och vissa dagar gör det så ont att jag knappt kan gå. Andra dagar är dock jättebra så det varierar väldigt mycket.
Bebis är nu ca 40 cm lång från huvud till tår och väger runt 1.8 kg. Nu ska bebis växa på sig mer, hjärtat är inne i slutspurten på sin tillväxt och lungorna fortsätter att utvecklas.
onsdag 25 maj 2011
Vecka 30
Besök hos barnmorskan idag.
Fin hjärtfrekvens, bebis ligger med huvudet neråt, livmodern växer som den ska. Mitt Hb sjunker igen trots järnbehandling.
Säkert därför jag har börjat känna mig tröttare igen på kvällarna.
Foglossningen blir värre och värre. Igår kunde jag knappt gå pga smärtan.
Har ju bara 5 pass kvar nu men det börjar kännas oöverkomligt när jag har så ont. Men det är bara att härda ut.
Ovanstående bälte är på väg till mig. Det ska både avge värme och smärtlindra. Hoppas på att det kommer fungera ok.
Annars är allt bra. Bebis lever om i magen och har slutat vara vaken nattetid, nu är det förmiddagar och sena kvällar som är vakentid istället.
Vi funderar och funderar på namn men kommer inte fram till något som känns helt rätt. Fasiken vad svårt det är den här gången!
Jag kom på att det kanske är dags att handla lite bebiskläder. Jag vill inte handla för mycket innan flytten så att vi måste flytta ännu mera än det vi redan har.
Jag har ju gott om tid i sommar.
Nu är kontraktet på huset påskrivet och lägenheten är uppsagd. Checklista över saker att göra inför flytten sitter på kylen och många rutor är redan ikryssade. Flytt av olika abbonemang, adressändring, uppsägningar mm.
Nästa vecka ska jag börja packa ner hemmet bit för bit. Alla böcker, glas vi inte använder, tavlor, kläder mm kommer packas ner nu undan för undan så att vi är organiserade den 1 juli och att det bara är att kliva in i en lägenhet fylld med flyttkartonger för dem som ska bära.
Allt porslin och glas ska kastas, det är så gammalt så nytt inhandlas till huset. Det ska bli så härligt befriande att få slänga, slänga, slänga en massa skit.
Förhoppningsvis är allt på plats och klart när bebis kommer!
Det är overkligt att tänka på att vi är på upploppet nu. Snart har v. 30 också passerat. Nu är det inte lång tid kvar. Som jag längtar!
Fin hjärtfrekvens, bebis ligger med huvudet neråt, livmodern växer som den ska. Mitt Hb sjunker igen trots järnbehandling.
Säkert därför jag har börjat känna mig tröttare igen på kvällarna.
Foglossningen blir värre och värre. Igår kunde jag knappt gå pga smärtan.
Har ju bara 5 pass kvar nu men det börjar kännas oöverkomligt när jag har så ont. Men det är bara att härda ut.
Ovanstående bälte är på väg till mig. Det ska både avge värme och smärtlindra. Hoppas på att det kommer fungera ok.
Annars är allt bra. Bebis lever om i magen och har slutat vara vaken nattetid, nu är det förmiddagar och sena kvällar som är vakentid istället.
Vi funderar och funderar på namn men kommer inte fram till något som känns helt rätt. Fasiken vad svårt det är den här gången!
Jag kom på att det kanske är dags att handla lite bebiskläder. Jag vill inte handla för mycket innan flytten så att vi måste flytta ännu mera än det vi redan har.
Jag har ju gott om tid i sommar.
Nu är kontraktet på huset påskrivet och lägenheten är uppsagd. Checklista över saker att göra inför flytten sitter på kylen och många rutor är redan ikryssade. Flytt av olika abbonemang, adressändring, uppsägningar mm.
Nästa vecka ska jag börja packa ner hemmet bit för bit. Alla böcker, glas vi inte använder, tavlor, kläder mm kommer packas ner nu undan för undan så att vi är organiserade den 1 juli och att det bara är att kliva in i en lägenhet fylld med flyttkartonger för dem som ska bära.
Allt porslin och glas ska kastas, det är så gammalt så nytt inhandlas till huset. Det ska bli så härligt befriande att få slänga, slänga, slänga en massa skit.
Förhoppningsvis är allt på plats och klart när bebis kommer!
Det är overkligt att tänka på att vi är på upploppet nu. Snart har v. 30 också passerat. Nu är det inte lång tid kvar. Som jag längtar!
torsdag 19 maj 2011
Vecka 29 snart slut
Den här veckan har varit den värsta hittils.
Jag har jobbat varje dag sedan slutet på förra veckan. 9 dagar på raken.
I normala fall hade jag inte gnällt. Det hade gått finfint. Visst blir man trött. Och tre dagar är extrapass för att vi går back på sjuksköterskor.
Men inte nu. Nu värker bäcken och ländrygg så jag är gråtfärdig efter varje arbetspass.
Har man inte haft foglossning är det svårt att beskriva den där känslan av att ha roterande knivar i bäcken och den utstrålande, tryckande smärtan ner i ljumskar och blygdben. Benen blir tunga och det är jobbigt att gå.
Men jag räknar ner tills jag ska sluta nu. 8 pass kvar bara. Det är uthärdligt. Men vid nästa barnmorskebesök blir det tens-apparat och ett stödjande bälte till bäckenet.
Men grodan mår fint! H*n är livlig nu, mer livlig för varje dag som går. Precis som Moa var. Sparkar på urinblåsa och revben. Gör ju ont så klart ibland men är ändå till det mesta bara mysigt. Magen står åt alla håll och kanter ibland och det syns tydligt utanpå magen när h*n håller igång.
På jobbet är alla övertygade om att jag väntar en flicka till. Det är ju F också. Jag har hela tiden trott på en lillebror men börjar tveka lite nu. Det kanske är en lillasyster ändå.
Ändå är inget lika mellan den här och de andra graviditeterna. Inget illamående. Inga nya strior. Ingen mörk hormonrand på magen. Brösten har inte gjort lika ont (eller har dom det? Är osäker) jag har inte gått upp lika mycket i vikt. Hb är sämre men blodtrycket bättre.
Vi funderar på namn nu. Moa har många förslag, allt mellan himmel och jord.
Kanske är det för att jag inte har varit lika stressad privat nu med nummer tre. Med Elias och Moa var jag på två helt andra platser i livet. Nu är jag tillrätta.Vi är ju klara med utbildningar och livet är stabilt.
Och jag har verkligen njutit av den här graviditeten.
Och just det ja, den 1 juli flyttar vi till ett radhus här på området!! Underbart!! Inte ens tanken på att flytta höggravid får mig på dåligt humör! Äntligen hus!
Jag har jobbat varje dag sedan slutet på förra veckan. 9 dagar på raken.
I normala fall hade jag inte gnällt. Det hade gått finfint. Visst blir man trött. Och tre dagar är extrapass för att vi går back på sjuksköterskor.
Men inte nu. Nu värker bäcken och ländrygg så jag är gråtfärdig efter varje arbetspass.
Har man inte haft foglossning är det svårt att beskriva den där känslan av att ha roterande knivar i bäcken och den utstrålande, tryckande smärtan ner i ljumskar och blygdben. Benen blir tunga och det är jobbigt att gå.
Men jag räknar ner tills jag ska sluta nu. 8 pass kvar bara. Det är uthärdligt. Men vid nästa barnmorskebesök blir det tens-apparat och ett stödjande bälte till bäckenet.
Men grodan mår fint! H*n är livlig nu, mer livlig för varje dag som går. Precis som Moa var. Sparkar på urinblåsa och revben. Gör ju ont så klart ibland men är ändå till det mesta bara mysigt. Magen står åt alla håll och kanter ibland och det syns tydligt utanpå magen när h*n håller igång.
På jobbet är alla övertygade om att jag väntar en flicka till. Det är ju F också. Jag har hela tiden trott på en lillebror men börjar tveka lite nu. Det kanske är en lillasyster ändå.
Ändå är inget lika mellan den här och de andra graviditeterna. Inget illamående. Inga nya strior. Ingen mörk hormonrand på magen. Brösten har inte gjort lika ont (eller har dom det? Är osäker) jag har inte gått upp lika mycket i vikt. Hb är sämre men blodtrycket bättre.
Vi funderar på namn nu. Moa har många förslag, allt mellan himmel och jord.
Kanske är det för att jag inte har varit lika stressad privat nu med nummer tre. Med Elias och Moa var jag på två helt andra platser i livet. Nu är jag tillrätta.Vi är ju klara med utbildningar och livet är stabilt.
Och jag har verkligen njutit av den här graviditeten.
Och just det ja, den 1 juli flyttar vi till ett radhus här på området!! Underbart!! Inte ens tanken på att flytta höggravid får mig på dåligt humör! Äntligen hus!
måndag 9 maj 2011
Vecka 28 - 88 dagar kvar
Tre veckor kvar att jobba. Nu börjar vi med nedräkning på allvar. Jag har tillochmed funderat på en sån där remsa som jag brukar göra till barnen inför jul och födelsedagar, där man klipper bort en dag i taget tills dagen D är framme.
Jag är trött på jobbet nu. Visst älskar jag den där betongklossen som utgör mitt arbete. Jag älskar mitt yrke och ångrar inte en dag att jag utbildade mig till sjuksköterska. Det är alltid roligt att gå till jobbet. Det är alltid roligt på jobbet.
Men nu vill jag vara hemma. Slippa känna stressen som med Moa där jag upptog studierna och läste in två terminer samtidigt efter bara 6 månader. Den stressen vill jag slippa den här föräldraledigheten.
Jag längtar efter att få vara hemma. Pyssla och dona. Hinna med att laga bättre mat än den vi får i oss nu när vi jobbar heltid båda två.
Inget fritids för barnen. Jag ska bli bullmamma igen, baka och ha frysen full med bullar, som jag hade när Elias var bebis.
Men det största är ändå tiden. Att kunna ge alla barnen tid. Att inte stressa med tidiga mornar och sena eftermiddagar. Även om dom försvinner hem till sina kompisar efter skolan så är ändå mamma alltid hemma, det är tryggt och skönt att veta som liten.
Vi har det lyxigt med vår föräldraledighetslag i det här landet. Den ska vi vara rädda om.
Nu är det 12 veckor kvar bara. Herregud det går så fort att jag glömmer bort att njuta. Njuuuut, säger jag åt mig själv. Och det gör jag ju också. Det här har varit den lättaste graviditeten trots värst foglossning. Inget illamående, humöret får nog F uttala sig om men jag tror att det har varit bättre än vad det var med Moa.
Foglossningen känns mer vissa dagar och mindre andra.
Jag har kommit på att för att minska smärtan så hjälper promenader bäst. Det är dock lite jobbigt att gå. Hålla tempo fungerar inte men jag kan lunka på i lagom takt i alla fall.
Jag får sammandragningar och blir trött av att gå men dagen efter är det bättre i fogarna.
Det har blivit en del promenerande under helgen, i fredags gick vi på flera promenader, i lördags promenderades det lite grann (till och från kungsholmen från t-centralen, men ändå lite rörelse) och igår gick jag och barnen från södra till norra gryta två gånger.
Och, bäckenet och ryggen mår bättre.
Idag blir det flera promenader till och från skolan.
Jag är trött på jobbet nu. Visst älskar jag den där betongklossen som utgör mitt arbete. Jag älskar mitt yrke och ångrar inte en dag att jag utbildade mig till sjuksköterska. Det är alltid roligt att gå till jobbet. Det är alltid roligt på jobbet.
Men nu vill jag vara hemma. Slippa känna stressen som med Moa där jag upptog studierna och läste in två terminer samtidigt efter bara 6 månader. Den stressen vill jag slippa den här föräldraledigheten.
Jag längtar efter att få vara hemma. Pyssla och dona. Hinna med att laga bättre mat än den vi får i oss nu när vi jobbar heltid båda två.
Inget fritids för barnen. Jag ska bli bullmamma igen, baka och ha frysen full med bullar, som jag hade när Elias var bebis.
Men det största är ändå tiden. Att kunna ge alla barnen tid. Att inte stressa med tidiga mornar och sena eftermiddagar. Även om dom försvinner hem till sina kompisar efter skolan så är ändå mamma alltid hemma, det är tryggt och skönt att veta som liten.
Vi har det lyxigt med vår föräldraledighetslag i det här landet. Den ska vi vara rädda om.
Nu är det 12 veckor kvar bara. Herregud det går så fort att jag glömmer bort att njuta. Njuuuut, säger jag åt mig själv. Och det gör jag ju också. Det här har varit den lättaste graviditeten trots värst foglossning. Inget illamående, humöret får nog F uttala sig om men jag tror att det har varit bättre än vad det var med Moa.
Foglossningen känns mer vissa dagar och mindre andra.
Jag har kommit på att för att minska smärtan så hjälper promenader bäst. Det är dock lite jobbigt att gå. Hålla tempo fungerar inte men jag kan lunka på i lagom takt i alla fall.
Jag får sammandragningar och blir trött av att gå men dagen efter är det bättre i fogarna.
Det har blivit en del promenerande under helgen, i fredags gick vi på flera promenader, i lördags promenderades det lite grann (till och från kungsholmen från t-centralen, men ändå lite rörelse) och igår gick jag och barnen från södra till norra gryta två gånger.
Och, bäckenet och ryggen mår bättre.
Idag blir det flera promenader till och från skolan.
 |
| Magen har växt från v. 25 till v. 28. Jag får lite panik och undrar hur stor magen kommer att bli egentligen? Barnmorskan lugnar mig med att säga att livmodern är precis på normalkurvan och att bebis i magen känns precis som h*n ska, inte för stor eller för liten. Däremot blir man större ju fler barn man har fött tidigare. Känns ju skönt att veta, så att det inte ligger och lurar en blivande 5.5 kilos baddare där inne. Vilket barnmorskan igen inte trodde på då statistiken säger att barn nummer tre alltid brukar vara det minsta barnet, av okänd anledning. |
onsdag 4 maj 2011
Vecka 27
Besök hos barnmorskan idag. Allt fint med mig och bebis. Hb börjar stiga lite vilket känns skönt.
Bebis hjärta lät lika fint idag också! Hf 138 idag. Livmodern har vuxit som den ska och ligger fortfarande på normalkurvan.
Bebis rumlar runt mycket i magen nu. Gärna på kvällar och nätter. Vi börjar fundera mer och mer på namn nu men har ännu inte fastnat helt för något namn.
Tiden går så väldigt fort nu, det har jag skrivit varje vecka. Snart är det sista maj!
Bara 17 dagar kvar men inte lika många arbetspass!! Härligt, det ska bli så skönt att bara få släppa allt och gå hem och bara vara!
Bebis hjärta lät lika fint idag också! Hf 138 idag. Livmodern har vuxit som den ska och ligger fortfarande på normalkurvan.
Bebis rumlar runt mycket i magen nu. Gärna på kvällar och nätter. Vi börjar fundera mer och mer på namn nu men har ännu inte fastnat helt för något namn.
Tiden går så väldigt fort nu, det har jag skrivit varje vecka. Snart är det sista maj!
Bara 17 dagar kvar men inte lika många arbetspass!! Härligt, det ska bli så skönt att bara få släppa allt och gå hem och bara vara!
måndag 25 april 2011
Vecka 26
Jag har varit ledig en hel vecka vilket har varit oerhört välbehövligt!
I morgon ska moa till gastromottagningen på barnkliniken och jag passade på att byta turen i morgon så jag jobbar inte förrän på fredag.
Väldigt skönt. Jag har inte insett hur mycket jag har behövt vara ledig förrän påsklovsveckan passerat.
Tid till att ladda batterierna och tanka energi och att inte göra någonting alls. Vare sig städa, tvätta eller hetsa på med hemarbete, vi har bara varit och det behövdes.
Nu är vi inne i vecka 26. Som vanligt går dagarna tokfort.
Grodan är uppe i en matchvikt på ca 900g och är runt 30 cm lång. Nu har h*n vänt på sin dygnsrytm och är vaken när jag ligger still och vill sova eller vila. Vilket betyder ett ändlöst stökeri om nätterna. I natt höll h*n mig vaken mellan 2-5. Inte så skojigt men mysigt ändå. Även om grodan är stark och sparkar hårt och mycket samt vänder sig fram och tillbaka som en liten virvelvind mest hela tiden.
Den gamla dygnsrytmen är som bortblåst. Men det är som det ska vara och den mest aktiva fasen i magen är ju nu när grodan fortfarande har gott om plats att röra sig på inne i livmodern.
Bara 14 veckor kvar nu. Helt otroligt hur fort det har gått. Det var inte länge sedan det var 23 november och vi fick ett plus på graviditetstestet. Då kändes som en hel evighet tills augusti. Nu har redan 5 månader passerat sedan dess.
Vi har fått erbjudanden från 2 av mina jobbarkompisar om att köpa barnvagn, en av dem är en emmaljunga vilket är vår absoluta favorit (vi har testat en del sorter med barnen) så jag ska kika på den i veckan men jag tror att vi slår till på den =)
Bilstol har vi funderat på att hyra från försäkringsbolaget IF. Då får man hyra olika stolar allt eftersom barnet växer och den sista stolen får man behålla.
Sen så håller IKEA oss med resten.
Nu är det snart skolavslutning och jag jobbar inte många pass till.
Härligt ska det bli!
I morgon ska moa till gastromottagningen på barnkliniken och jag passade på att byta turen i morgon så jag jobbar inte förrän på fredag.
Väldigt skönt. Jag har inte insett hur mycket jag har behövt vara ledig förrän påsklovsveckan passerat.
Tid till att ladda batterierna och tanka energi och att inte göra någonting alls. Vare sig städa, tvätta eller hetsa på med hemarbete, vi har bara varit och det behövdes.
Nu är vi inne i vecka 26. Som vanligt går dagarna tokfort.
Grodan är uppe i en matchvikt på ca 900g och är runt 30 cm lång. Nu har h*n vänt på sin dygnsrytm och är vaken när jag ligger still och vill sova eller vila. Vilket betyder ett ändlöst stökeri om nätterna. I natt höll h*n mig vaken mellan 2-5. Inte så skojigt men mysigt ändå. Även om grodan är stark och sparkar hårt och mycket samt vänder sig fram och tillbaka som en liten virvelvind mest hela tiden.
Den gamla dygnsrytmen är som bortblåst. Men det är som det ska vara och den mest aktiva fasen i magen är ju nu när grodan fortfarande har gott om plats att röra sig på inne i livmodern.
Bara 14 veckor kvar nu. Helt otroligt hur fort det har gått. Det var inte länge sedan det var 23 november och vi fick ett plus på graviditetstestet. Då kändes som en hel evighet tills augusti. Nu har redan 5 månader passerat sedan dess.
Vi har fått erbjudanden från 2 av mina jobbarkompisar om att köpa barnvagn, en av dem är en emmaljunga vilket är vår absoluta favorit (vi har testat en del sorter med barnen) så jag ska kika på den i veckan men jag tror att vi slår till på den =)
Bilstol har vi funderat på att hyra från försäkringsbolaget IF. Då får man hyra olika stolar allt eftersom barnet växer och den sista stolen får man behålla.
Sen så håller IKEA oss med resten.
Nu är det snart skolavslutning och jag jobbar inte många pass till.
Härligt ska det bli!
måndag 18 april 2011
Vecka 25
 |
| Vecka 25. Bara en tredjedel kvar nu. Magen blir större och trycker på åt alla håll och kanter nu. Toalettbesöken blir mer frekventa. Precis som i början av graviditeten vaknar jag flera gånger per natt för att gå på toaletten. Bebis är livlig och snurrar och vänder på sig hela tiden. Grodan är än så länge inte lika livlig som Moa var, hon härjade bokstavligt talat dygnet runt i magen, så till den milda grad att jag blev helt slut. Elias var lugnare och grodan är någonstnas mellan de två än så länge. Jag tror fortfarande på en kille och F vidhåller att det är en tjej. Namnfrågan är inte löst ännu. Men det känns helt ok ändå. Vi är inte stressade över det. Spjälsäng, vagn, bilstol och allt det där är kvar att ordna med. Men det hinner vi. Inte ett bebisplagg är köpt ännu och det väntar vi med in i det sista tror jag. Som barnmorskan sa så blir man mycket lugnare, lite coolare när det är nummer tre som är på väg. Vi kan ju det här nu. Inga funderingar, bara hopp om att bebis mår bra och får födas utan komplikationer. Alla böcker som behöver läsas är lästa med grodans storasyskon. Kurserna har vi tidigare deltagit i, andningen kan jag och krämporna känns igen sedan tidigare. Vi är väldigt avslappnade. Vi vet var allt finns när vi behöver köpa det. 22 ordinarie pass kvar att jobba. Plus lite extraturer i maj (4 extraturer = 10 000:- efter skatt, vilket behövs i juni eftersom jag inte är säker på hur havandeskapspenningen betals ut då). Men jobbet går bra. Riktiga sjukvårdskompressionsstrumpor är på varje dag och jag har bra gympaskor på fötterna. Kollegorna ser till att jag slipper lyfta tungt så det är inte så farligt. 31 maj gör jag mitt sista pass för en lång tid. Hela sommaren ledig att se fram emot. Mys med barnen, en Foo Fighters konsert, en helg i Färna med maken och annat härligt väntar innan bebis kommer. |
onsdag 13 april 2011
Vecka 24 och besök hos mvc
Har fått min havandeskapspenning godkänd!! HURRA! Från 7 juni har jag HP, har även anmält och begärt FP redan nu eftersom jag av erfarenhet vet att handläggningstiden kan dröja. Så nu är allt klart så långt med f-kassan. Mycket skönt! Sista maj går jag hem från jobbet och det är nära nu!
Besök hos barnmorskan idag. Förutom mitt Hb så var allt bra. Bebis rumlar runt i magen och låg i dag på tvären, vilket h*n får göra, det finns ju relativt gott om utrymme i livmodern ännu.
Hjärtfrekvensen 142 och måttet på livmodern prickade in precis på normalkurvan. P-glucos bra så inga tecken på grav.diabetes och blodtrycket bra om än något lägre än vad jag brukar ha.
Nytt besök om 3 veckor. Tills dess ska jag trycka i mig järntabletter och äta järnrik kost. Så broccoli och leverpastejs marathon tillsammans med massor av kött kan börja.
Lågt Hb är ingen fara för barnet, som tar det h*n behöver, det är mamman som blir trött och yr och svag.
Men man tolererar som sagt ett ganska stort tapp i blodvärde under graviditeten, ca 80 %.
Inget intraveönst alltså, vilket är toppen. Bara en annan starkare järntablett.
Bebis är aktiv och har en tydlig dygnsrytm nu. H*n blev lite förvirrad av mina nätter jag jobbade, inte van vid att mamma är uppe och stökar hela natten vilket även rubbade bebis rytm under några dagar. Men nu är vi tillbaka på den vanliga rytmen med aktiv förmiddag. Sova eftermiddag och aktiv kväll.
Jag känner hicka och vändningar tydligt men som med de andra två brukar grodan sluta stöka så fort F's händer eller någon av syskonens händer landar på magen.
Men det går att puffa lite lätt på grodan för att få lite gensvar i form av sparkar för den som vill känna. Nu puffas det absolut inte i onödan, bara när pappan tycker att han vill känna lite liv och rörelse i mellan varven.
Bebis väger i vecka 24 ca 700g och är runt 30 cm från huvud till tå. De vita blodkropparna bildas nu och lungorna fortsätter att utvecklas.
Om bebis skulle födas nu är det ca 20-25 % chans till överlevnad med intensiv neonatalvård (vilket vi absolut inte hoppas på, minst 13 veckor till vill vi ha grodan i magen).
Bebis kan nu suga på tummen, känna på sitt eget ansikte och ta tag i navelsträngen, huden börjar täckas med fosterfett och är inte lika genomskinlig längre. Bebis är känslig för beröring och känner när man stryker över magen eller puffar lätt på livmodern. Bebis kan också känna igen mammas röst i den här veckan.
Nästa vecka börjar sista trimestern i graviditeten.
Jösses vad tiden har bråttom.
Besök hos barnmorskan idag. Förutom mitt Hb så var allt bra. Bebis rumlar runt i magen och låg i dag på tvären, vilket h*n får göra, det finns ju relativt gott om utrymme i livmodern ännu.
Hjärtfrekvensen 142 och måttet på livmodern prickade in precis på normalkurvan. P-glucos bra så inga tecken på grav.diabetes och blodtrycket bra om än något lägre än vad jag brukar ha.
Nytt besök om 3 veckor. Tills dess ska jag trycka i mig järntabletter och äta järnrik kost. Så broccoli och leverpastejs marathon tillsammans med massor av kött kan börja.
Lågt Hb är ingen fara för barnet, som tar det h*n behöver, det är mamman som blir trött och yr och svag.
Men man tolererar som sagt ett ganska stort tapp i blodvärde under graviditeten, ca 80 %.
Inget intraveönst alltså, vilket är toppen. Bara en annan starkare järntablett.
Bebis är aktiv och har en tydlig dygnsrytm nu. H*n blev lite förvirrad av mina nätter jag jobbade, inte van vid att mamma är uppe och stökar hela natten vilket även rubbade bebis rytm under några dagar. Men nu är vi tillbaka på den vanliga rytmen med aktiv förmiddag. Sova eftermiddag och aktiv kväll.
Jag känner hicka och vändningar tydligt men som med de andra två brukar grodan sluta stöka så fort F's händer eller någon av syskonens händer landar på magen.
Men det går att puffa lite lätt på grodan för att få lite gensvar i form av sparkar för den som vill känna. Nu puffas det absolut inte i onödan, bara när pappan tycker att han vill känna lite liv och rörelse i mellan varven.
Bebis väger i vecka 24 ca 700g och är runt 30 cm från huvud till tå. De vita blodkropparna bildas nu och lungorna fortsätter att utvecklas.
Om bebis skulle födas nu är det ca 20-25 % chans till överlevnad med intensiv neonatalvård (vilket vi absolut inte hoppas på, minst 13 veckor till vill vi ha grodan i magen).
Bebis kan nu suga på tummen, känna på sitt eget ansikte och ta tag i navelsträngen, huden börjar täckas med fosterfett och är inte lika genomskinlig längre. Bebis är känslig för beröring och känner när man stryker över magen eller puffar lätt på livmodern. Bebis kan också känna igen mammas röst i den här veckan.
Nästa vecka börjar sista trimestern i graviditeten.
Jösses vad tiden har bråttom.
torsdag 7 april 2011
Vecka 23
Magen växer och bebis också!
Allt är bra med mig och bebisen förutom anemi och foglossning som ställer till det för mig. Anemin i form av grav trötthet och foglossningen ger smärtor.
Bebis är vaken mycket nu. Jag känner tydligt när h*n hickar och h*n sparkar och boxas och stökar på regelbundna tider.
Ofta väljer att grodan att parkera sin lilla rumpa uppe till höger i livmodern och ligger nog väldigt på tvärsan för h*n boxas och stretchar ut långt till vänster i magen.
Buffar jag lite lätt på rumpan snurrar grodan runt eller vänder på sig. H*n är väldigt känslig för beröring.
Jag väntar på besked från fk och ser fram emot att bara jobba i knappt två månader till.
Bebis väger ca 500g nu och mamman har gått upp 5kg.
Allt är bra med mig och bebisen förutom anemi och foglossning som ställer till det för mig. Anemin i form av grav trötthet och foglossningen ger smärtor.
Bebis är vaken mycket nu. Jag känner tydligt när h*n hickar och h*n sparkar och boxas och stökar på regelbundna tider.
Ofta väljer att grodan att parkera sin lilla rumpa uppe till höger i livmodern och ligger nog väldigt på tvärsan för h*n boxas och stretchar ut långt till vänster i magen.
Buffar jag lite lätt på rumpan snurrar grodan runt eller vänder på sig. H*n är väldigt känslig för beröring.
Jag väntar på besked från fk och ser fram emot att bara jobba i knappt två månader till.
Bebis väger ca 500g nu och mamman har gått upp 5kg.
onsdag 30 mars 2011
Vecka 22
Tiden nu är underbar. När allt är precis "lagom" (fastän det är ett ord jag avskyr). Magen syns men är inte i vägen, allt går fortfarande lätt, röra sig, vardagslivet, jobbet, leka med barnen.
Som jag tidigare skrev skulle jag bara njuta av den här graviditeten. Och det gör jag!
Det är "bara" 18 veckor kvar nu. Läser dagbok från Moas graviditet och känner inte alls igen mig i alla känslor. Konstigt. Men det är klart att omständigheter runtomkring påverkar också.
Nu har vi ju landat i jobb och utbildningarna är över sedan länge, barnen är större och allt är lite enklare.
Bebis är aktiv och har börjat ruta in lite rutiner i magen nu. Vaken och aktiv under förmiddagarna, h*n vaknar samtidigt som mig på morgonen.
Spark, spark, och bök i magen fram till lunch. Sova igen sig lite under eftermiddagen för att sparka och böka under kvällen igen och så sova under natten.
Papper är inskickade till FK och så får vi se vad dom säger om min HP ansökan. Det löser sig säkert på ett eller annat vis.
Moderskapsintyget är registrerat i alla fall och FP begärt från den dagen då min HP går ut om den blir beviljad.
Det gäller att vara ute i god tid, det lär man sig med 3 barn. FK har som sagt 90 dagar från ansökan kommit in till att bevilja FP och det är inte skoj att stå utan pengar för att man ansökt för sent, pengarna kommer inte direkt tyvärr.
Den här graviditeten använder jag riktiga kompressionsstrumpor som vi använder inom slutenvården. Det är så skönt och än så länge finns inga svullna ben eller fötter och jag har inte ont heller.
I april ska vi till BM och lyssna på grodans hjärta för första gången, det ser vi fram emot!
Som jag tidigare skrev skulle jag bara njuta av den här graviditeten. Och det gör jag!
Det är "bara" 18 veckor kvar nu. Läser dagbok från Moas graviditet och känner inte alls igen mig i alla känslor. Konstigt. Men det är klart att omständigheter runtomkring påverkar också.
Nu har vi ju landat i jobb och utbildningarna är över sedan länge, barnen är större och allt är lite enklare.
Bebis är aktiv och har börjat ruta in lite rutiner i magen nu. Vaken och aktiv under förmiddagarna, h*n vaknar samtidigt som mig på morgonen.
Spark, spark, och bök i magen fram till lunch. Sova igen sig lite under eftermiddagen för att sparka och böka under kvällen igen och så sova under natten.
Papper är inskickade till FK och så får vi se vad dom säger om min HP ansökan. Det löser sig säkert på ett eller annat vis.
Moderskapsintyget är registrerat i alla fall och FP begärt från den dagen då min HP går ut om den blir beviljad.
Det gäller att vara ute i god tid, det lär man sig med 3 barn. FK har som sagt 90 dagar från ansökan kommit in till att bevilja FP och det är inte skoj att stå utan pengar för att man ansökt för sent, pengarna kommer inte direkt tyvärr.
Den här graviditeten använder jag riktiga kompressionsstrumpor som vi använder inom slutenvården. Det är så skönt och än så länge finns inga svullna ben eller fötter och jag har inte ont heller.
I april ska vi till BM och lyssna på grodans hjärta för första gången, det ser vi fram emot!
tisdag 22 mars 2011
Vecka 21 och sjunkande Hb
Å den tröttheten som slagit till. F menar att jag var trött med Moa också men mer mot slutet av graviditeten. Nu är vi ju halvvägs.
Eftersom jag har fördelar på jobbet kollade jag enbart Hb igår vilket visade 118. Inte så väldigt märkvärdigt kanske men en stor skillnad från mitt inskrivnigsHb på 135. Men det ligger under gränsen för normalvärde för kvinnor.
Jag ska till barnmorskan i april och tänkte be henne kolla järnstatus ordentligt, annars får jag göra det på jobbet. Men det räcker inte bara med Hb utan jag vill ju veta hur mina järndepåer ser ut.
Det är ju normalt med järnbristanemier under graviditeten så orolig är jag inte.
Bara trött.
Annars flyter allt på. Grodan är superaktiv och har börjat vara vaken och sparkar och bökar på förmiddagarna nu. Sedan vilar h*n under eftermiddagen och kommer igång igen på kvällen mellan 18-22.
Det är möjligt att Grodan stökar nattetid också men det vaknar jag inte av än så länge.
Men det syns utanpå magen nu när Grodan bökar runt (om jag tar av tröjan), mysigt!
Vi har funderat på namn och har inte kommit så långt ännu. Ingenting känns självklart. Vi får nog vänta in Grodan och se vad det är för filur innan namnet ramlar på plats.
Kollar på En unge i minuten som går på tv4 på måndagar och längtar tills det är dags igen. Vill hinna se den nya ombyggda, fina förlossningen. Helt nytt från när Moa och Elias föddes (när Elias föddes fanns gamla rökrummet kvar, det ni!).
Men samtidigt vill jag ju att det ska gå snabbt och smidigt som med Moa. Rädd är jag inte, tänker på att Moa föddes med ett vansinnigt snabbt förlopp på bara 1 timme och jag fixade det utan lustgas eller annan smärtlindring och det gick bra (ja, visst gjorde det ont, men var ändå helt uthärdligt).
Den enda rädslan är att vattnet ska gå hemma och så går det så himla fort att vare sig barnvakt hinner komma eller att vi hinner in till förlossningen med tanke på hur bråttom Moa hade. Föda hemma är jag inte jättesugen på.
Men allting går och hur som helst så ska det bli spännande att se vilken typ av förlossning som den här tredje gången kommer att bli!
Foglossningen finns där den är. Nu är alla papper till försäkringskassan inskickade och jag hoppas så klart att den blir beviljad.
Återstår att se.
Eftersom jag har fördelar på jobbet kollade jag enbart Hb igår vilket visade 118. Inte så väldigt märkvärdigt kanske men en stor skillnad från mitt inskrivnigsHb på 135. Men det ligger under gränsen för normalvärde för kvinnor.
Jag ska till barnmorskan i april och tänkte be henne kolla järnstatus ordentligt, annars får jag göra det på jobbet. Men det räcker inte bara med Hb utan jag vill ju veta hur mina järndepåer ser ut.
Det är ju normalt med järnbristanemier under graviditeten så orolig är jag inte.
Bara trött.
Annars flyter allt på. Grodan är superaktiv och har börjat vara vaken och sparkar och bökar på förmiddagarna nu. Sedan vilar h*n under eftermiddagen och kommer igång igen på kvällen mellan 18-22.
Det är möjligt att Grodan stökar nattetid också men det vaknar jag inte av än så länge.
Men det syns utanpå magen nu när Grodan bökar runt (om jag tar av tröjan), mysigt!
Vi har funderat på namn och har inte kommit så långt ännu. Ingenting känns självklart. Vi får nog vänta in Grodan och se vad det är för filur innan namnet ramlar på plats.
Kollar på En unge i minuten som går på tv4 på måndagar och längtar tills det är dags igen. Vill hinna se den nya ombyggda, fina förlossningen. Helt nytt från när Moa och Elias föddes (när Elias föddes fanns gamla rökrummet kvar, det ni!).
Men samtidigt vill jag ju att det ska gå snabbt och smidigt som med Moa. Rädd är jag inte, tänker på att Moa föddes med ett vansinnigt snabbt förlopp på bara 1 timme och jag fixade det utan lustgas eller annan smärtlindring och det gick bra (ja, visst gjorde det ont, men var ändå helt uthärdligt).
Den enda rädslan är att vattnet ska gå hemma och så går det så himla fort att vare sig barnvakt hinner komma eller att vi hinner in till förlossningen med tanke på hur bråttom Moa hade. Föda hemma är jag inte jättesugen på.
Men allting går och hur som helst så ska det bli spännande att se vilken typ av förlossning som den här tredje gången kommer att bli!
Foglossningen finns där den är. Nu är alla papper till försäkringskassan inskickade och jag hoppas så klart att den blir beviljad.
Återstår att se.
torsdag 17 mars 2011
Vecka 20 - Halvtid!
Halvtid nu!
Tiden går fort. Allt är bara bra med alla. Med grodan, syskon och oss vuxna.
Jag är trött som en tokig och orkar ingenting längre, somnar före barnen på kvällarna.
Jag undrar om jag har järnbrist. Ska kolla på jobbet i morgon.
Det enda jobbiga är foglossningen som blir värre och värre. Idag var jag när att bryta ihop av smärta vid flera gånger under arbetspasset.
Jag kan nog inte vänta till nästa bm besök i april utan får nog ringa tidigare.
Men först ska jag prata med vår egen sjukgymnast på jobbet om vad jag kan göra själv för att det ska bli bättre.
Jag har ingen lust att sjukskriva mig heller, har ju ändå bara två månader kvar att jobba så jag vill kunna köra tiden ut.
Kanske vore tens någonting att testa. Vi får se.
Magen växer på, däremot är det fortfarande "bara" +2 kg på vikten vilket jag tackar och bockar för.
Hoppas att det håller sig så.
På lördag börjar v. 21.
Grodan lever om i magen och jag känner tydligt att h*n snurrar och vänder på sig. H*n stökar mycket till höger i magen och rörelserna syns nu också om jag tar av mig tröjan.
Mysigt och lika fantastiskt som med de andra barnen!
Tiden går fort. Allt är bara bra med alla. Med grodan, syskon och oss vuxna.
Jag är trött som en tokig och orkar ingenting längre, somnar före barnen på kvällarna.
Jag undrar om jag har järnbrist. Ska kolla på jobbet i morgon.
Det enda jobbiga är foglossningen som blir värre och värre. Idag var jag när att bryta ihop av smärta vid flera gånger under arbetspasset.
Jag kan nog inte vänta till nästa bm besök i april utan får nog ringa tidigare.
Men först ska jag prata med vår egen sjukgymnast på jobbet om vad jag kan göra själv för att det ska bli bättre.
Jag har ingen lust att sjukskriva mig heller, har ju ändå bara två månader kvar att jobba så jag vill kunna köra tiden ut.
Kanske vore tens någonting att testa. Vi får se.
Magen växer på, däremot är det fortfarande "bara" +2 kg på vikten vilket jag tackar och bockar för.
Hoppas att det håller sig så.
På lördag börjar v. 21.
Grodan lever om i magen och jag känner tydligt att h*n snurrar och vänder på sig. H*n stökar mycket till höger i magen och rörelserna syns nu också om jag tar av mig tröjan.
Mysigt och lika fantastiskt som med de andra barnen!
fredag 11 mars 2011
Grodan
 |
| Älskade grodan! Med handen på huvudet. H*n hade händerna väldigt mycket just så här. I övrigt ville h*n helst ligga med ryggen mot min navel och med ansiktet vänt bortåt så det var svårt att få till bra bilder. Det är bra, man ska vara svårflirtad. Grodan fick full pott på ultraljudet, tillväxt, fostervattenmängd, flöde i navelsträng, hjärta, hjärna, urinblåsa och njurar - allt var utan anmärkning! Nu är det bara halva tiden kvar. Det har gått så fort hittills och har än så länge varit den lättaste graviditeten av mina tre. Härligt! |
torsdag 10 mars 2011
Vecka 19 och UL
Idag har vi gjort ultraljud!
Allt var bara bra med grodan och nytt datum för beräknad förlossning blev 5/8.
Lite nyare teknik på specialistmödravården gjorde att vi kunde se grodan väldigt väldigt bra. Inte bara skelettkonturer utan ögon som var öppna, mer bebislikt.
Otroligt fantastiskt! Som alltid!
Sen ville inte grodan medverka till fotografering utan vände på sig en hela tiden men några fina bilder har vi med oss hem så klart!
Jag tror fortfarande på en kille. F är övertygad om att det blir en tjej!
Precis som när Moa låg i magen ska vi nu ha en liten gissningstävling om vilket kön det blir, födelsedatum och vikt!
Allt var bara bra med grodan och nytt datum för beräknad förlossning blev 5/8.
Lite nyare teknik på specialistmödravården gjorde att vi kunde se grodan väldigt väldigt bra. Inte bara skelettkonturer utan ögon som var öppna, mer bebislikt.
Otroligt fantastiskt! Som alltid!
Sen ville inte grodan medverka till fotografering utan vände på sig en hela tiden men några fina bilder har vi med oss hem så klart!
Jag tror fortfarande på en kille. F är övertygad om att det blir en tjej!
Precis som när Moa låg i magen ska vi nu ha en liten gissningstävling om vilket kön det blir, födelsedatum och vikt!
måndag 28 februari 2011
159 dagar kvar - vecka 18
Nu rullar ändå tiden på.
Nästa vecka är det tid för ul. Det känns spännande och jag längtar efter att få se grodan samtidigt som det också känns lite oroligt. Tänk om någontig är fel?
Men vi tänker att allt är bra och alla eventualiteter får tas om de kommer.
Idag har grodan rumlat om ordentligt i magen.
Efter ett par veckor med mer sprattel i magen börjar mer och mer tydliga sparkar komma nu. Mest på dagarna och på nätterna sover grodan än så länge.
Nu börjar det synas ordentligt under de stora arbetskläderna också även om de sitter löst och ledigt.
Jag mår finfint, har ont i fogarna men det stör inte så mycket att jag tycker att jag behöver ta upp det som probelm med barnmorskan.
Nu är det snart halvtid. Tiden går verkligen fort!
Nästa vecka är det tid för ul. Det känns spännande och jag längtar efter att få se grodan samtidigt som det också känns lite oroligt. Tänk om någontig är fel?
Men vi tänker att allt är bra och alla eventualiteter får tas om de kommer.
Idag har grodan rumlat om ordentligt i magen.
Efter ett par veckor med mer sprattel i magen börjar mer och mer tydliga sparkar komma nu. Mest på dagarna och på nätterna sover grodan än så länge.
Nu börjar det synas ordentligt under de stora arbetskläderna också även om de sitter löst och ledigt.
Jag mår finfint, har ont i fogarna men det stör inte så mycket att jag tycker att jag behöver ta upp det som probelm med barnmorskan.
Nu är det snart halvtid. Tiden går verkligen fort!
onsdag 23 februari 2011
Transportsträcka? Vecka 17
Lite så känns det just nu. Är inne i en period som är väldigt mycket transportsträcka. Väntan på ul, väntan på halvtid då det sedan börjar hända mer och mer i magen.
Grodan sprattlar och boxas, dock aldrig när F är hemma.
Inte regelbundet så att det går att urskönja dygnsrytmer ännu men h*n boxas gärna när jag sitter på bussen. Det kanske skumpar lagom skönt i magen då, eller inte.
HP ansökningspapperen är klara och jag väntar bara på ett ok ul så att jag kan få moderskapsintyg från barnmorskan.
Sista maj börjar inte kännas så långt bort nu och det känns superskönt!
På viktfronten har inget hänt ännu. Men jag vet ju med facit efter Elias och Moa att kilona har kommit från v. 30 då jag har samlat på mig massor av vätska.
Grodan sprattlar och boxas, dock aldrig när F är hemma.
Inte regelbundet så att det går att urskönja dygnsrytmer ännu men h*n boxas gärna när jag sitter på bussen. Det kanske skumpar lagom skönt i magen då, eller inte.
HP ansökningspapperen är klara och jag väntar bara på ett ok ul så att jag kan få moderskapsintyg från barnmorskan.
Sista maj börjar inte kännas så långt bort nu och det känns superskönt!
På viktfronten har inget hänt ännu. Men jag vet ju med facit efter Elias och Moa att kilona har kommit från v. 30 då jag har samlat på mig massor av vätska.
onsdag 16 februari 2011
Sprattel i magen
Det sprattlar i magen nu. Mysigt! Inte mycket men jag känner ändå av grodan med jämna mellanrum.
Så här säger 1177.se om vecka 16
Vecka 16
Nu känner många sig piggare igen. Illamåendet kan ha försvunnit och vissa som har fött barn förut kan börja känna att det är något som rör sig i magen. Det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till.
Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Naglarna på fingrar och tår börjar bli tjockare. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Det har gott om plats att röra sig i magen. Ögonlocken är slutna, och bakom dem rör sig ögonen långsamt. Redan nu har fostret troligtvis utvecklat sitt smaksinne.
Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står vid en trafikerad gata eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet. Kanske är det vanan vid ljud som är förklaringen till att vissa barn tycks sova bättre i rum som inte är helt tysta.
Så här säger 1177.se om vecka 16
Vecka 16
Nu känner många sig piggare igen. Illamåendet kan ha försvunnit och vissa som har fött barn förut kan börja känna att det är något som rör sig i magen. Det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till.
Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Naglarna på fingrar och tår börjar bli tjockare. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Det har gott om plats att röra sig i magen. Ögonlocken är slutna, och bakom dem rör sig ögonen långsamt. Redan nu har fostret troligtvis utvecklat sitt smaksinne.
Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står vid en trafikerad gata eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet. Kanske är det vanan vid ljud som är förklaringen till att vissa barn tycks sova bättre i rum som inte är helt tysta.
söndag 13 februari 2011
Vecka 16
Tiden ruar iväg.
Mår bara fint förutom att jag känner av foglossning redan nu. Känner mig som en halt gammal gumma ibland men det går för det mesta bra.
Att kliva upp ur sängen efter en natt är värst eller om jag suttit för länge. Så nu blir det bäcken- och bäckenbottenövningar för att se om det lindrar lite. Det är absolut värst på höger sida. Men ändå fungerar det bra att jobba och det hindrar mig inte så värst mycket i det vardagliga så det är inget att gnälla över.
Vet att jag hade lika med Moa. Läste min gamla mammapraktika från Moas graviditet och jösses vilken gnällspik jag måste ha varit. Fanns inget positivt alls någonstans, var det inte illamående så var det trötthet eller annat gnäll.
Upplever inte att jag varit så hittills och hoppas verkligen inte att jag blir så heller.
Njuter verkligen av att vara gravid den här gången!
Det pratas mycket förlossningar på jobbet eftersom så många väntar barn. Är inte orolig eller rädd överhuvudtaget, det enda jag kan bli lite nervös över är att vi inte ska hinna in eller hinna få barnvakt i tid. Moa är född på 1 timme väl inne på förlossningen efter bara 1 timmes värkarbete hemma så jag är lite, även om det bara är lite, nervös över att det ska gå för fort så att det praktiska runt om kring inte hinner ordnas i tid.
Men, det reder sig säkert med det också. Det brukar det göra.
Ul-tid har vi i mars. De var fullbokade på spec.mödravården? Men, det positiva i det är att vi kan se grodan bättre på bild då!
Grodan är förövrigt en kille, det är jag övertygad om! Har känt på mig både med Elias och Moa vilken sort de var redan då jag såg pluset på grav.stickan och jag är 100 % säker på att det här är en liten kille!
F tror på en tjej.
Vi får se, vi har ju båda 50 % chans på att gissa rätt =)
Pojknamn är redan klart, om man frågar mig. Har inte funderat så mycket på flicknamn alls.
Bf är hittills 6/8. Jag tror på en punktlig bebis den här gången, vi får se vad ul säger om datumet.
Namnförslag från barnen är:
Moa: Ella,Vilda eller Lisa, mest Lisa. Isak, Elton, Julian eller Viggo om det blir en kille.
Elias: Johan eller Patrik. Lisa om det blir en tjej.
Vad jag har som mitt absoluta favoritnamn håller jag för mig själv. Men några av Moas namnförslag har vi diskuterat jag och F, både av flick- och pojknamnen.
Mår bara fint förutom att jag känner av foglossning redan nu. Känner mig som en halt gammal gumma ibland men det går för det mesta bra.
Att kliva upp ur sängen efter en natt är värst eller om jag suttit för länge. Så nu blir det bäcken- och bäckenbottenövningar för att se om det lindrar lite. Det är absolut värst på höger sida. Men ändå fungerar det bra att jobba och det hindrar mig inte så värst mycket i det vardagliga så det är inget att gnälla över.
Vet att jag hade lika med Moa. Läste min gamla mammapraktika från Moas graviditet och jösses vilken gnällspik jag måste ha varit. Fanns inget positivt alls någonstans, var det inte illamående så var det trötthet eller annat gnäll.
Upplever inte att jag varit så hittills och hoppas verkligen inte att jag blir så heller.
Njuter verkligen av att vara gravid den här gången!
Det pratas mycket förlossningar på jobbet eftersom så många väntar barn. Är inte orolig eller rädd överhuvudtaget, det enda jag kan bli lite nervös över är att vi inte ska hinna in eller hinna få barnvakt i tid. Moa är född på 1 timme väl inne på förlossningen efter bara 1 timmes värkarbete hemma så jag är lite, även om det bara är lite, nervös över att det ska gå för fort så att det praktiska runt om kring inte hinner ordnas i tid.
Men, det reder sig säkert med det också. Det brukar det göra.
Ul-tid har vi i mars. De var fullbokade på spec.mödravården? Men, det positiva i det är att vi kan se grodan bättre på bild då!
Grodan är förövrigt en kille, det är jag övertygad om! Har känt på mig både med Elias och Moa vilken sort de var redan då jag såg pluset på grav.stickan och jag är 100 % säker på att det här är en liten kille!
F tror på en tjej.
Vi får se, vi har ju båda 50 % chans på att gissa rätt =)
Pojknamn är redan klart, om man frågar mig. Har inte funderat så mycket på flicknamn alls.
Bf är hittills 6/8. Jag tror på en punktlig bebis den här gången, vi får se vad ul säger om datumet.
Namnförslag från barnen är:
Moa: Ella,Vilda eller Lisa, mest Lisa. Isak, Elton, Julian eller Viggo om det blir en kille.
Elias: Johan eller Patrik. Lisa om det blir en tjej.
Vad jag har som mitt absoluta favoritnamn håller jag för mig själv. Men några av Moas namnförslag har vi diskuterat jag och F, både av flick- och pojknamnen.
torsdag 3 februari 2011
Vecka 13, 14 och snart vecka 15
Tiden går så himla fort.
Och jag mår bara bra.
Vardagen rullar på som vanligt, jobb, skola och dagis. Köket har börjat bytas ut och det nya känns fräscht, ett riktigt lyft mot de hemska turkosa luckorna vi hade tidigare.
Jag drömmer mycket nu, och sover mera på nätterna. Vaknar inte lika ofta för att gå upp på toaletten. Men drömmarna är väldigt verklighetstrogna så vissa gånger vet jag inte om det har hänt på riktigt eller om jag har drömt =)
I natt drömde jag att vi fick veta på ul att grodan i magen är en flicka.
Fast jag tror ändå att det är en kille. Vi får se. Vi tänker inte ta reda på det vid ul i mars heller, den stora grejen är ju att inte veta och bli överraskade vid förlossningen tycker vi.
Februari redan! Bara 4 månader kvar att jobba. Känns overkligt. Men det händer mycket kul under våren. Nästa vecka åker jag till glada Hudik på 3 dagars regionmöte i hematologi. I april blir det utbildningsdagar och kryssning.
F och jag har två weekends inbokade på söderfors herrgård och färna herrgård.
Mycket att se fram emot alltså!
Och jag mår bara bra.
Vardagen rullar på som vanligt, jobb, skola och dagis. Köket har börjat bytas ut och det nya känns fräscht, ett riktigt lyft mot de hemska turkosa luckorna vi hade tidigare.
Jag drömmer mycket nu, och sover mera på nätterna. Vaknar inte lika ofta för att gå upp på toaletten. Men drömmarna är väldigt verklighetstrogna så vissa gånger vet jag inte om det har hänt på riktigt eller om jag har drömt =)
I natt drömde jag att vi fick veta på ul att grodan i magen är en flicka.
Fast jag tror ändå att det är en kille. Vi får se. Vi tänker inte ta reda på det vid ul i mars heller, den stora grejen är ju att inte veta och bli överraskade vid förlossningen tycker vi.
Februari redan! Bara 4 månader kvar att jobba. Känns overkligt. Men det händer mycket kul under våren. Nästa vecka åker jag till glada Hudik på 3 dagars regionmöte i hematologi. I april blir det utbildningsdagar och kryssning.
F och jag har två weekends inbokade på söderfors herrgård och färna herrgård.
Mycket att se fram emot alltså!
fredag 21 januari 2011
Vecka 12 och mage?
Vecka 12 har rusat förbi.
Nu är jag inte lika trött längre. Och mår i övrigt som en prinsessa.
Hinner inte känna efter så väldigt mycket, jobbet och Elias och Moa tar upp min tid och energi så det är inte så mycket tid över till att fundera på och känna efter hur jag mår.
Vilket är oerhört skönt!
Allt rullar på, som det ska hoppas vi.
Redan har lite mage kommit och jag känner hur det drar i livmodern.
Men mage, redan? Inte så att det är superpåtagligt men ändå så att människor inom landstingets väggar som känner mig men som inte vetat om att jag väntar barn frågar om jag är gravid.
Jag skojar med F och säger att det är tvillingar. Då blir han lite blek.
Jag har bestämt mig för att det råder klagoförbud den här graviditeten eftersom det är med största sannolikhet den sista, vi är mer än nöjda med alla barn vi kommer att ha.
Så inget klaga över liten blåsa, sömnlösa nätter, ond bäckenbotten, ryggvärk, tung mage, svullna fötter och händer och bebissparkar i revebenen. Bara njuta!
Slå gärna det här inlägget i huvudet på mig om jag skulle få för mig att klaga det minsta lilla över de kommande 6.5 månaderna!
Nu är jag inte lika trött längre. Och mår i övrigt som en prinsessa.
Hinner inte känna efter så väldigt mycket, jobbet och Elias och Moa tar upp min tid och energi så det är inte så mycket tid över till att fundera på och känna efter hur jag mår.
Vilket är oerhört skönt!
Allt rullar på, som det ska hoppas vi.
Redan har lite mage kommit och jag känner hur det drar i livmodern.
Men mage, redan? Inte så att det är superpåtagligt men ändå så att människor inom landstingets väggar som känner mig men som inte vetat om att jag väntar barn frågar om jag är gravid.
Jag skojar med F och säger att det är tvillingar. Då blir han lite blek.
Jag har bestämt mig för att det råder klagoförbud den här graviditeten eftersom det är med största sannolikhet den sista, vi är mer än nöjda med alla barn vi kommer att ha.
Så inget klaga över liten blåsa, sömnlösa nätter, ond bäckenbotten, ryggvärk, tung mage, svullna fötter och händer och bebissparkar i revebenen. Bara njuta!
Slå gärna det här inlägget i huvudet på mig om jag skulle få för mig att klaga det minsta lilla över de kommande 6.5 månaderna!
torsdag 13 januari 2011
Vecka 11
Vecka 11 börjar gå mot sitt slut.
Veckorna rullar på. Efter en veckas semester har jag jobbat i 4 dagar och nu känns det som om ledigheten aldrig inträffat.
Det är fullt bortom rim och reson på medicinkliniken och alla sliter. Jag känner av livmodern när det är stressigt, men även vid andra tillfällen. Det känns att det växer inuti magen.
Vecka 11, har redan börjat få lite, lite mage. Mycket tidigare nu än med Moa där magen inte började synas förrän runt v.22-25.
Jag har börjat räkna ner så smått på jobbet och hoppas jag hinner klart med allting som ska göras. För jag jobbar bara majmånad ut och sen har jag 2 härliga månader hemma innan bebis kommer!
Jag mår fortfarande bra. Inget illamående. Det enda är att jag sover dåligt om nätterna. Vaknar vid 2-3 varje natt och somnar lagom om tills det är dags att gå upp.
Men det är ju övergående.
Barnen har massor med namnförslag och gissar på vad det är för filur som växer inuti min mage.
Vecka 11
Fostret har blivit ungefär fem centimeter långt och väger runt åtta gram. Det har armar och ben och kan röra sig. Ännu känner man inte några rörelser från fostret, men om man undersöks med ultraljud syns det att det rör sig.
Nu börjar könsorganet få sin rätta form. Hos en pojke växer de två vecken ihop och bildar en pung. Könsknoppen växer och dras ut för att forma en penis. Hos en flicka blir vecken kvar och bildar blygdläppar, och könsknoppen bildar flickans klitoris.
Ögonen har täckts av tunna ögonlock. Fostrets lungor har kommit en bit i sin utveckling och är fyllda av fostervatten. Tarmarna som en tid har legat i navelsträngen får nu plats att dra sig in i bukhålan där levern, bukspottkörteln och andra organ växer till.
Veckorna rullar på. Efter en veckas semester har jag jobbat i 4 dagar och nu känns det som om ledigheten aldrig inträffat.
Det är fullt bortom rim och reson på medicinkliniken och alla sliter. Jag känner av livmodern när det är stressigt, men även vid andra tillfällen. Det känns att det växer inuti magen.
Vecka 11, har redan börjat få lite, lite mage. Mycket tidigare nu än med Moa där magen inte började synas förrän runt v.22-25.
Jag har börjat räkna ner så smått på jobbet och hoppas jag hinner klart med allting som ska göras. För jag jobbar bara majmånad ut och sen har jag 2 härliga månader hemma innan bebis kommer!
Jag mår fortfarande bra. Inget illamående. Det enda är att jag sover dåligt om nätterna. Vaknar vid 2-3 varje natt och somnar lagom om tills det är dags att gå upp.
Men det är ju övergående.
Barnen har massor med namnförslag och gissar på vad det är för filur som växer inuti min mage.
Vecka 11
Fostret har blivit ungefär fem centimeter långt och väger runt åtta gram. Det har armar och ben och kan röra sig. Ännu känner man inte några rörelser från fostret, men om man undersöks med ultraljud syns det att det rör sig.
Nu börjar könsorganet få sin rätta form. Hos en pojke växer de två vecken ihop och bildar en pung. Könsknoppen växer och dras ut för att forma en penis. Hos en flicka blir vecken kvar och bildar blygdläppar, och könsknoppen bildar flickans klitoris.
Ögonen har täckts av tunna ögonlock. Fostrets lungor har kommit en bit i sin utveckling och är fyllda av fostervatten. Tarmarna som en tid har legat i navelsträngen får nu plats att dra sig in i bukhålan där levern, bukspottkörteln och andra organ växer till.
tisdag 4 januari 2011
Tvåsiffrigt och inskrivning på MVC
Vecka 10.
Inskrivning på mvc idag. Allt gick bra. Det finns ju inte så många frågor och funderingar den här gången. Nästa milstolpe blir ultraljudet, som det ska beställas tid till om någon vecka.
Annars mår jag bara bra. Illamåendet som jag drabbades av förra veckan var sannolikt någonting annat för efter det har jag mått som vanligt igen.
Däremot har jag ingen matlust. Är inte sugen på någonting och vill helst inte äta, men det måste jag ju givetvis. Är mest sugen på surt, citroner, grapefrukt osv.
Hittills ingen skillnad på vikten. Brösten har däremot växt 2 storlekar redan och midjan är som bortblåst.
Beräknat datum är innan ultraljudet 6 augusti 2011. Om ganska precis 7 månader. Och jag räknar med att bara jobba 5 månader till!
Inskrivning på mvc idag. Allt gick bra. Det finns ju inte så många frågor och funderingar den här gången. Nästa milstolpe blir ultraljudet, som det ska beställas tid till om någon vecka.
Annars mår jag bara bra. Illamåendet som jag drabbades av förra veckan var sannolikt någonting annat för efter det har jag mått som vanligt igen.
Däremot har jag ingen matlust. Är inte sugen på någonting och vill helst inte äta, men det måste jag ju givetvis. Är mest sugen på surt, citroner, grapefrukt osv.
Hittills ingen skillnad på vikten. Brösten har däremot växt 2 storlekar redan och midjan är som bortblåst.
Beräknat datum är innan ultraljudet 6 augusti 2011. Om ganska precis 7 månader. Och jag räknar med att bara jobba 5 månader till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)