Den här veckan har varit den värsta hittils.
Jag har jobbat varje dag sedan slutet på förra veckan. 9 dagar på raken.
I normala fall hade jag inte gnällt. Det hade gått finfint. Visst blir man trött. Och tre dagar är extrapass för att vi går back på sjuksköterskor.
Men inte nu. Nu värker bäcken och ländrygg så jag är gråtfärdig efter varje arbetspass.
Har man inte haft foglossning är det svårt att beskriva den där känslan av att ha roterande knivar i bäcken och den utstrålande, tryckande smärtan ner i ljumskar och blygdben. Benen blir tunga och det är jobbigt att gå.
Men jag räknar ner tills jag ska sluta nu. 8 pass kvar bara. Det är uthärdligt. Men vid nästa barnmorskebesök blir det tens-apparat och ett stödjande bälte till bäckenet.
Men grodan mår fint! H*n är livlig nu, mer livlig för varje dag som går. Precis som Moa var. Sparkar på urinblåsa och revben. Gör ju ont så klart ibland men är ändå till det mesta bara mysigt. Magen står åt alla håll och kanter ibland och det syns tydligt utanpå magen när h*n håller igång.
På jobbet är alla övertygade om att jag väntar en flicka till. Det är ju F också. Jag har hela tiden trott på en lillebror men börjar tveka lite nu. Det kanske är en lillasyster ändå.
Ändå är inget lika mellan den här och de andra graviditeterna. Inget illamående. Inga nya strior. Ingen mörk hormonrand på magen. Brösten har inte gjort lika ont (eller har dom det? Är osäker) jag har inte gått upp lika mycket i vikt. Hb är sämre men blodtrycket bättre.
Vi funderar på namn nu. Moa har många förslag, allt mellan himmel och jord.
Kanske är det för att jag inte har varit lika stressad privat nu med nummer tre. Med Elias och Moa var jag på två helt andra platser i livet. Nu är jag tillrätta.Vi är ju klara med utbildningar och livet är stabilt.
Och jag har verkligen njutit av den här graviditeten.
Och just det ja, den 1 juli flyttar vi till ett radhus här på området!! Underbart!! Inte ens tanken på att flytta höggravid får mig på dåligt humör! Äntligen hus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar