Vecka 30

Besök hos barnmorskan idag.
Fin hjärtfrekvens, bebis ligger med huvudet neråt, livmodern växer som den ska. Mitt Hb sjunker igen trots järnbehandling.
Säkert därför jag har börjat känna mig tröttare igen på kvällarna.
Foglossningen blir värre och värre. Igår kunde jag knappt gå pga smärtan.
Har ju bara 5 pass kvar nu men det börjar kännas oöverkomligt när jag har så ont. Men det är bara att härda ut.

Ovanstående bälte är på väg till mig. Det ska både avge värme och smärtlindra. Hoppas på att det kommer fungera ok.

Annars är allt bra. Bebis lever om i magen och har slutat vara vaken nattetid, nu är det förmiddagar och sena kvällar som är vakentid istället.
Vi funderar och funderar på namn men kommer inte fram till något som känns helt rätt. Fasiken vad svårt det är den här gången!
Jag kom på att det kanske är dags att handla lite bebiskläder. Jag vill inte handla för mycket innan flytten så att vi måste flytta ännu mera än det vi redan har.
Jag har ju gott om tid i sommar.
Nu är kontraktet på huset påskrivet och lägenheten är uppsagd. Checklista över saker att göra inför flytten sitter på kylen och många rutor är redan ikryssade. Flytt av olika abbonemang, adressändring, uppsägningar mm.
Nästa vecka ska jag börja packa ner hemmet bit för bit. Alla böcker, glas vi inte använder, tavlor, kläder mm kommer packas ner nu undan för undan så att vi är organiserade den 1 juli och att det bara är att kliva in i en lägenhet fylld med flyttkartonger för dem som ska bära.
Allt porslin och glas ska kastas, det är så gammalt så nytt inhandlas till huset. Det ska bli så härligt befriande att få slänga, slänga, slänga en massa skit.
Förhoppningsvis är allt på plats och klart när bebis kommer!

Det är overkligt att tänka på att vi är på upploppet nu. Snart har v. 30 också passerat. Nu är det inte lång tid kvar. Som jag längtar!

Vecka 29 snart slut

Den här veckan har varit den värsta hittils.
Jag har jobbat varje dag sedan slutet på förra veckan. 9 dagar på raken.
I normala fall hade jag inte gnällt. Det hade gått finfint. Visst blir man trött. Och tre dagar är extrapass för att vi går back på sjuksköterskor.
Men inte nu. Nu värker bäcken och ländrygg så jag är gråtfärdig efter varje arbetspass.
Har man inte haft foglossning är det svårt att beskriva den där känslan av att ha roterande knivar i bäcken och den utstrålande, tryckande smärtan ner i ljumskar och blygdben. Benen blir tunga och det är jobbigt att gå.
Men jag räknar ner tills jag ska sluta nu. 8 pass kvar bara. Det är uthärdligt. Men vid nästa barnmorskebesök blir det tens-apparat och ett stödjande bälte till bäckenet.

Men grodan mår fint! H*n är livlig nu, mer livlig för varje dag som går. Precis som Moa var. Sparkar på urinblåsa och revben. Gör ju ont så klart ibland men är ändå till det mesta bara mysigt. Magen står åt alla håll och kanter ibland och det syns tydligt utanpå magen när h*n håller igång.
På jobbet är alla övertygade om att jag väntar en flicka till. Det är ju F också. Jag har hela tiden trott på en lillebror men börjar tveka lite nu. Det kanske är en lillasyster ändå.
Ändå är inget lika mellan den här och de andra graviditeterna. Inget illamående. Inga nya strior. Ingen mörk hormonrand på magen. Brösten har inte gjort lika ont (eller har dom det? Är osäker) jag har inte gått upp lika mycket i vikt. Hb är sämre men blodtrycket bättre.
Vi funderar på namn nu. Moa har många förslag, allt mellan himmel och jord.

Kanske är det för att jag inte har varit lika stressad privat nu med nummer tre. Med Elias och Moa var jag på två helt andra platser i livet. Nu är jag tillrätta.Vi är ju klara med utbildningar och livet är stabilt.
Och jag har verkligen njutit av den här graviditeten.

Och just det ja, den 1 juli flyttar vi till ett radhus här på området!! Underbart!! Inte ens tanken på att flytta höggravid får mig på dåligt humör! Äntligen hus!

Vecka 28 - 88 dagar kvar

Tre veckor kvar att jobba. Nu börjar vi med nedräkning på allvar. Jag har tillochmed funderat på en sån där remsa som jag brukar göra till barnen inför jul och födelsedagar, där man klipper bort en dag i taget tills dagen D är framme.
Jag är trött på jobbet nu. Visst älskar jag den där betongklossen som utgör mitt arbete. Jag älskar mitt yrke och ångrar inte en dag att jag utbildade mig till sjuksköterska. Det är alltid roligt att gå till jobbet. Det är alltid roligt på jobbet.
Men nu vill jag vara hemma. Slippa känna stressen som med Moa där jag upptog studierna och läste in två terminer samtidigt efter bara 6 månader. Den stressen vill jag slippa den här föräldraledigheten.
Jag längtar efter att få vara hemma. Pyssla och dona. Hinna med att laga bättre mat än den vi får i oss nu när vi jobbar heltid båda två.
Inget fritids för barnen. Jag ska bli bullmamma igen, baka och ha frysen full med bullar, som jag hade när Elias var bebis.
Men det största är ändå tiden. Att kunna ge alla barnen tid. Att inte stressa med tidiga mornar och sena eftermiddagar. Även om dom försvinner hem till sina kompisar efter skolan så är ändå mamma alltid hemma, det är tryggt och skönt att veta som liten.
Vi har det lyxigt med vår föräldraledighetslag i det här landet. Den ska vi vara rädda om.

Nu är det 12 veckor kvar bara. Herregud det går så fort att jag glömmer bort att njuta. Njuuuut, säger jag åt mig själv. Och det gör jag ju också. Det här har varit den lättaste graviditeten trots värst foglossning. Inget illamående, humöret får nog F uttala sig om men jag tror att det har varit bättre än vad det var med Moa.
Foglossningen känns mer vissa dagar och mindre andra.
Jag har kommit på att för att minska smärtan så hjälper promenader bäst. Det är dock lite jobbigt att gå. Hålla tempo fungerar inte men jag kan lunka på i lagom takt i alla fall.
Jag får sammandragningar och blir trött  av att gå men dagen efter är det bättre i fogarna.
Det har blivit en del promenerande under helgen, i fredags gick vi på flera promenader, i lördags promenderades det lite grann (till och från kungsholmen från t-centralen, men ändå lite rörelse) och igår gick jag och barnen från södra till norra gryta två gånger.
Och, bäckenet och ryggen mår bättre.
Idag blir det flera promenader till och från skolan.

Magen har växt från v. 25 till v. 28. Jag får lite panik
och undrar hur stor magen kommer att  bli egentligen?
Barnmorskan lugnar mig med att säga att livmodern
är precis på normalkurvan och att bebis i magen
känns precis som h*n ska, inte för stor eller för liten.
Däremot blir man större ju fler barn man har fött
tidigare.
Känns ju skönt att veta, så att det inte ligger och lurar
en blivande 5.5 kilos baddare där inne.
Vilket barnmorskan igen inte trodde på då statistiken säger
att barn nummer tre alltid brukar vara det
minsta barnet, av okänd anledning.

Vecka 27

Besök hos barnmorskan idag. Allt fint med mig och bebis. Hb börjar stiga lite vilket känns skönt.
Bebis hjärta lät lika fint idag också! Hf 138 idag. Livmodern har vuxit som den ska och ligger fortfarande på normalkurvan.

Bebis rumlar runt mycket i magen nu. Gärna på kvällar och nätter. Vi börjar fundera mer och mer på namn nu men har ännu inte fastnat helt för något namn.
Tiden går så väldigt fort nu, det har jag skrivit varje vecka. Snart är det sista maj!
Bara 17 dagar kvar men inte lika många arbetspass!! Härligt, det ska bli så skönt att bara få släppa allt och gå hem och bara vara!