+5

Nej ingen bebis ännu. Någon trivs väldigt bra i magen och visar inget intresse alls av att födas just nu.
F har börjat jobba igen och just nu förbereder jag mig inför ett nattpassmaraton, dvs han börjar jobba natt i natt och kör så hela helgen.
Det är inget konstigt egentligen men just nu när tålamodet inte ligger på topp förbereder jag mig mentalt för att vara själv med barnen.
Vi har lite nya filmer hemma att titta på vilket behövs nu när vädret är uruselt.

Magen har sjunkit ner en hel del nu. Grodan bökar på som vanligt i magen i alla fall med "rumpviftningar" och sparkar runt med fötterna som en galning.
Nästa vecka har vi tid hos mvc igen.

Hoppas bara att förlossningen kommer igång av sig självt. Med Elias drog dom ju på med värkstimulerande dropp eftersom fostervattenmängden var så liten i magen och att värkarbetet hade hållit på intensivt i 12 timmar utan att någonting hände. Värkstimulerande dropp är ingen höjdare eftersom det gör det onda ondare. Men så fick jag ju EDA'n  också och den är ju verkligen guds gåva om det är för jobbigt för den tog verkligen bort all smärta. Nu var den ju så effektiv på mig att den tog bort allting, dvs jag fick aldrig några krystvärkar så Elias var inte långt ifrån att plockas ut med akut snitt.
Det minns jag väldigt tydligt när den solbrända barnmorskan på nattpasset kliver in med en läkare i beiga chinos och en pikétröja som var randig i färgerna gul, röd och grön och säger med bestämd röst: NU måste bebisen ut (ctg-remsan hade då övervakats av läkare ett tag på grund av varierande hjärfrekvens), vi gör ett försök med sugklocka och fungerar inte det blir det snitt.
Plötsligt var det mycket folk i förlossningsrummet, jag fick byta säng och så förberedde man för alla eventualiteter.
Nu gick det bra med sugklocka. Plus ett gäng som hängde på magen och tryckte ut Elias.
3 minuter tog det för att vara exakt. Första trycksänkningen är noterad 00.56 och 00.59 är han född.

Då upplevde jag det inte dramatiskt, jag var för trött helt enkelt. Men med Moa hade jag bestämt mig för att inte ta någon EDA vad som än hände eftersom jag ville föda själv hela vägen. Och det gick ju bra.

Äsch, ingen idé att spekulera i hur det kommer att bli. Bara det startar naturligt.

Fysiskt är det inte något sämre med mig. Det är inte tyngre nu än för några veckor sedan. Jag sover faktiskt bättre nu.
Så jag pallar med att vara gravid en vecka till.
Men det är ju annat med tajmingen, inskolning på 6-års och skolstart. Simskolestart och fotbollsträningar som börjar. Ridskolan.
Diskussionen om Elias boende som jag skjutit upp på tiden som måste tas tag i ganska omgående.
F's guddotters födelsedag, tandläkarbesök.
Allt det där som fungerar fint när vi båda är lediga men som ligger lite i riskzonen nu eftersom F jobbar och jag är solo.
Ja, ja. Världsliga saker, jag vet. Men lite måste man ju få gnälla över :)

I morgon firar jag och maken 9 år tillsammans (igen). I år är det 17 år sedan vi blev tillsammans första gången.
Det blir inget särskilt firande i morgon men nästa år ska det firas ordentligt istället!